Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Vistelsen på Brunkenäs. Grannar ooh vänner. Konstantins nederlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt är säkert icke hjertats, och jag bekänner att den ej
behagar mig/
"Döm icke för hårdt t** bad ryttmästaren. "Han tror sig
ej behöfva dölja att han söker en qvinnas ynnest, som han
sätter framför alla andra. Jag ser inte ondt deri, och det
gör mig verkligen ledsen att höra er sä strängt tillkännage
det han haft den olyckan att misshaga er/
"Jag har icke sagt att han misshagar mig/ yttrade
Wilhelmina med mera hjertlig ton, "jag tycker blott icke om
hans sätt/
”Åh, är det blott formen han skall ändra/1 svarade
ryttmästaren leende, ”så är jag säker att han icke upphör att
söka förrän han finner den talisman, som visar honom den
rätta. ” Ryttmästaren förde vid dessa ord Wilhelminas hand
till sina läppar och hviskade i förbigående till kornett Axel,
som spelade schack med Svallenius: "Jag måste upp och
trösta min stackars Konstantin!11
Löjtnanten låg i skjortärmarne på soffan och svor öfver
Westerlind, som aldrig kom igen med vattnet, som han
skickat efter.
"H varför är du så långsam?0 frågade ryttmästaren, då
betjenten kom i dörren.
"Bevars, herr ryttmästare, herr löjtnanten har nu druckit
åtta glas vatten. Jag har två gånger fyllt karaffen, och detta
är den tredje. Jag tänkte derföre att jag med flit borde
dröja.’*
”Rätt gjord t, Westerlind! Ställ vattnet der och gå ner
så länge, tills jag ringer/
"Hvad är detta för dårskap, Konstantin?" frågade
ryttmästaren allvarsamt. ’ Först springer du som en galning,
spottar blod och dricker sedan glas på glas kallt vatten. Du
får icke låta häftigheten af dina känslor flyga bort med ditt
sunda förnuft/
”Prat, jag vill icke höra några föreläsningar. Gif hit
vatten!"
"Nej, aldrig en droppa mera — du har fått svalka nog.’’
"Ja, ser du, derföre är jag också nu, på min ära,
alldeles kall som is. Jag skrattar åt min egen dårskap och
säger med Björn: ’Klagan och gråt för en qvinnas skull1. ..
Nej, gudbevars... ’Verlden, tyvärr, är af qvinnor full,
mister dn en’ . .. du vet resten.... Tag hit vattnet, Alexander!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
