Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Språng i efterspelet. Lysning. Bref. Äktenskapsuppträden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstantin var i detta ögonblick s& full af allvar, så
innerligt upprörd — att bela hans fordna lättsinnighet var
flydd.
Augusta skickade en frågande blick öfver till sin man*
”Gör du det, Augusta!9 sade ryttmästaren. ”En kyss af
dina läppar blir honom en underpant att fridens genier skola
omsväfva hans äktenskap.’’
Yördnadsfullt böjde löjtnanten sitt knä för Augusta
—-han hade na lärt att dubbelt högakta och värdera henne.
Dessa stilla anspråkslösa dygder, dessa alltid nya behag af
ordning och huslig trefnad, hvem förstod bättre än hon att
sprida dessa blommor kring sin omgifning? De prålade ej, men
de doftade desto skönare i blygsamhetens skugga.
”Bäste, gode Konstantin,” sade den unga frun och böjde
sig rodnande emot honom, ”huru hjertligt vill jag ej bedja
för din och din fästmös lycka! Jag ger gerna denna systerliga
kyss som en underpant derpå” Med oefterhärmligt behag lade
hon den lilla hvita handen på den knäböjandes axel och de
friska rnbinläpparne vidrörde lätt hans.
”Nå, i Guds namn, är det slut nu!” sade ryttmästaren
ech uppsteg. ”Vet du hvad, kära Augusta, det föreföll mig
under detta uppträde som om jag redan vandrat af till
evigheten och derifrån skådat ned på en efterträdare i din kärlek
och ditt hjerta! Ja, illusionen var så stor att jag blott
väntade att få höra de orden: ’Ack, om salig Sterner kunde se
detta, hvad det skulle smärta honom!”
”Sådana griller!” sade Augusta och skyndade leende i sin
mans utsträckta armar. ”Huru kunde du komma på dessa
mörka tankar, min Alexander ? Förr kunde väl jag hafva skäl
dertill!” suckade hon halfhögt och bemödade sig att dölja en
tår. ”Jag vill dock ej en minut lemna inrymme åt den bittra
tanken att skiljas från dig. Och likväl, huru mången ung
hustru har ej nödgats öfvergifva sin ömhets föremål, sitt
allt 1”
”Bevare mig Gud!” bad ryttmästaren, vid blotta tanken
djupt skakad, ”från den olycka, hvarpå du nu syftar — det
blefve ett svårare kors än jag förmådde bära! Nej, min
älskade, genom den eviga kärlekens nåd hafva vi funnit
hvarandra. Jag hoppas med tillförsigt att den också skall låta
oss lefva tillsamman för de nya dyra pligter, vi vänta oss
snart möta. Sannerligen, jag vet icke hvad som kom åt mig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
