Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Postinspektorens och hans frus ankomst. Bröllop. Afresa. Återseende. En angenäm nyhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjerta som i vårt hus! Hon h*r sin vilja och 8ina r&ttigheter
lika v&l som vi — hon är den bättre delen af vår varelse.”
”Slidder sladder, dumt prat!r inföll postinspektoren. ’ Idel
galenskaper, alldeles s&dana som represenUintskapet var ! Jag
har uppfattat den sats, som Guds klara rena ord lemnar, och
den vill jag hylla till min död: att mannen skall vara
qvin-nans hufvud, och hon skall vara honom undcrgifven. Vi äro
skapelsens herrar^ och dermed punktum f*
Postinspektoren slog vid dessa ord igen dörren och gick
till sitt rum.
Ku först vågade fru von Spalden upplyfta sin blick på
Augusta och ryttmästaren, och till sin förundran såg hon dem
båda skratta rätt hjertligt. "Min goda mamma, var icke
bekymrad 1 Jag är icke alldeles så obeskedlig som jag visat mig. *
Alexander har öfvertalat mig till detta lilla skämt, på det att
pappa skulle f& tillfälle till gemförelse ?*
Fru von Spalden syntes ganska misstrogen vid denna
förklaring. ”Frukta intet, bästa mamma !v sade ryttmästaren.
”Min Augusta och jag g& med glädje hvarandras önskningar
till mötes. Detta var blott en liten komedi för att visa
gubben huru andra män bemöta sina hustrur och sålunda förskaffa
hans gimla despotiska själ tillfälle att jemföra sitt eget
för-hållande med deras."
/)m aftonen, då det gamla äkta paret gick till hvila, sade
postinspektoren till sin fru, i det han lade bort pipan och för
f^ilsta gången, åtminstone på tio år, strök med sin magra hand.
x gummans skrynkliga kinder: ”Rigitsa, min vän, du har varit
en bra qvinua. Vid Gud, det har du varit 1 Jag vet icke huru
det kommer sig, men jag har aldrig insett ditt värde förrän
nu. Himmel och helvete, om det någonsin fallit dig in att sä
uppföra dig som Augusta i dag vid bordet, sä hade jag
vridit halsen af dig; men när jag tänker p& saken, hvilket jag
gjort hela dagen, finner jag att felet icke är s& mycket hennes
som icke mera hans: han har ju rent af skämt bort henne. J,
qvinnor, ären som vax: j antagen lätt hvilken form man vill
gifva er. Fä män hafva lyckats som jag. Det är min
öf-vertygelse, Rigitsa, märk väl, min öfvertygelse, att du är den
bästa af hustrur. Och i händelse du aldrig mera; får höra
sådana ord som dessa — hvilka en man sällan bör begagna —
•å känner du likväl nu min tanke.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
