Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Postinspektorens och hans frus ankomst. Bröllop. Afresa. Återseende. En angenäm nyhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta var en triumf, som för den öfverraskade fru von
Spalden ersatte långa års bittra lidanden. Betagen af häpnad
ocb djup rörelse, böjde bon sig ned, kysste sin mans band
och sade under tårar: ”Gud välsigne dig, Wilhelm, för dessa
ord — de hafva gjort mig outsägligt lycklig!”
”Men," återtog postinspektoren efter ett litet uppehåll, ”jag
kan icke trifvas bär längre. Klockan 3 i morgon eftermiddag
resa vi!*
Oro åskan slagit ned midt i hjertat på den stackars fru
von Spalden, hade icke dess verkan varit mera förfärlig än
dessa ord.
”Hvad, min vän, redan i morgon?” stammade hon.
"Som jag sagt — aldrig en timma längre! Klockan 3
sitta vi i vagnen . .. God natt! ”
Postinspektoren vände sig till väggen och somnade. Hans
hustru gret i tysthet hela natten och bad i sitt hjerta till Gud
att något hinder måtte inträffa, ty allt öfvertalande visste hon
mer än väl tjenade till intet.
Vid frukostbordet följande m orgon sade postinspektoren
till sin måg, i det han tog sitt glas och tömde det i botten:
"Jag får tacka bror för all välfägnad och gästfrihet! Med få
undantag har jag haft rätt trefligt och angenämt i brors hus, ’
men nu år jag nöjd och får anhålla att bror befaller
hästar-ne fram i god tid på eftermiddagen, ty jag vill sitta i
vagnen klockan precist 3.”
Sterner blef på fullt allvar bekymrad häröfver, ty han
insåg hvilken smärta det skulle blifva för Augusta att så snart
skiljas vid sin mor. Mycket artigt och enträget sökte han
derföre förmå sin svärfar att stanna qvar, men denne stod
fast, döf för alla böner och skäl.
"Detta är verkligen mycket ledsamt!” återtog ryttmästa- ^
ren. ”Jag hoppades med säkerhet och gladde mig innerligen
deråt att våra älskade föräldrar skulle stanna qvar öfver den
tid, som nu instundar. Jag trodde att svärfar ville stå
fadder åt vår förstfödde.”
"Mycket förbunden, herr måg, mycken ära för min person,
men rent ut sagdt, jag tycker icke om tonen i brors hus.
Bror är en i alla afseenden mycket förståndig och bra man,
men har en svaghet, den jag för min död icke kan tåla. Bror
år icke husbonde i sitt hus, såsom jag menar det, och när jag
nu i andanom ser allt det väsende, fjesk och spring här skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
