Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Postinspektorens och hans frus ankomst. Bröllop. Afresa. Återseende. En angenäm nyhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hus för att göra dig sorg.*9 Han kysste henne på pannan och
aftorkade hennes tårar.
"Så, trösta dig nn — dn var alltid ett godt barn.# En
smnla bortskämd har da väl blifvit af din man, men du skall
aldrig blifva en dålig hustru, det vet jag med säkerhet; och
som ett stort prof, det största, mitt barn, jag kan gifva dig
af min faderskärlek, vill jag, för dina tårars och din
värdige makes böners skull, lemna din mor qvar.n
Augusta gret nu glädjetårar vid sin fars bröst, och en
stund af stilla, helig fröjd hade inträdt. "Mitt barn," sade
postinspektoren och uppsteg, "min dotter, min älskade
Augusta, vi skiljas nu, kanhända för detta lifvet. Om du
fortfarande vill blifva lycklig, så förakta icke din gamle fars lär>
domar: blif en god och undergifven hustru, såsom din mor
varit för mig!"
"Min gode hulde far, jag skall alltid blifva det."
Gubben lade sin hand välsignande på hennes hufvud. Derpå
skakade han ryttmästarens hand och sade *. "Jag föraktar icke
längre brors teori, men jag vill framlefva i den gamla. Och
nu" — han vände sig till sin hustru — "skall jag utfästa en
tid, hvarmed jag hoppas ni alla bli nöjda. Rigitsa, min vän,
sex veckor får du vara borta, men på dagen måste du sedan
vara hemma."
"Ack, så god du år, min gubbe!" sade fru von Spalden.
Men icke utan oro tilläde hon: "Om allt vid denna tid icke
år öfverståndet, huru går det då?"
Postinspektorens blick mulnade, hans panna rynkades.
"Rigitsa," Bade han högtidligt, "allt måste vara slut till den
tid jag fastställt!”
”Men, min bäste svärfar, månne befallningar under
sådana förhållanden kunna åtlydas?" invände ryttmästaren leende.’
”Nej, icke i hvad som rör brors hustru, det förstås,”
svarade postinspektoren något förlägen, då han insåg att han
i hettan talat nnrraktigt, ”men hvad som rör min, säger jag
att det då skall vara slut! Sex veckor, Rigitsa — du har ja
förstått mig? Icke en dag längre!"
"Mycket väl, min vän — bevare mig Gud från att
för-törna dig. Jag är hemma på dagen.”
”Rätt svaradt, min gumma! Du skall också vara
välkommen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
