Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Postinspektorens och hans frus ankomst. Bröllop. Afresa. Återseende. En angenäm nyhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli vid nämde tillfälle, så är jag gerna ifr&n allt det der
Jag önskar all lycka, men sitter helst hemma i min egen
kammare. Bror får ursäkta, men på Sorrby har jag varit så
mycket jag * kommer. Utomdess," tilläde han, för att något
mildra dessa yttranden, då han såg en mörk rodnad draga sig
öfver ryttmästarens kinder, rutomdess, hvem vet — mitt
lynne är häftigt: mankan icke vara nog försigtig. Jag kunde i
hettan råka att skrämma unga-frun med mitt buller så att
hon deraf komme att lida. De der sakerna äro ej något
skämt, och jag kan aldrig lära mig att gå på tå."
Sterner öfvertänkte postinspektorens sista skäl och fann
det på långt när icke ogrundadt, men då han kastade en
blick på sin gråtande hustru beslöt han att göra ännu ett
försök. ”Jag vill då icke längre vara envis," sade han, ”jag
vill finna mig i hvad jag ser icke kan ändras; men om jag
vågade, skulle jag utbedja mig en enskilt godhet och ynnest
&f svärfar?"
"Säg ut, herr måg! Begär allt hvad bror vill, utom
att-jag skall stanna qvar!” sade postinspektoren, innerligt belåten
att så komma ifrån saken. "Jag står i mycken förbindelse hos
bror, och det skulle vara mig en fägnad, om jag finge tillfälle
att visa det.”
"Nåväl, min bäste svärfar," började ryttmästaren med
uppklarnad blick, ”lemna då mamma qvar hos oss någon tid!
När allt fcr lyckligt Öfverståndet, återvänder hon till L—.”
”Kors, är bror alldeles rasande — skulle jag lemna min
gumma ?*’ ropade postinspektoren förvånad. vHon, som jag
aldrig varit skild ifrån, som . . . som . . . som, kort sagdt....
Gud förlåte mig att jag skall nyttja ett så dumt yttrande som
bror hade i går . . . hälften af min varelse.. . bättre varelse
säger jag aldrig .... Hör, Rigitsa, min vän,* sade han med
ett slags rörelse, "vill du skiljas ifrån mig?*
Fru von Spalden teg och pekade blott på Augusta, som,
under häftiga tårar, bedjande utsträckte armarne emot honom.
Min far, o, min dyre far, förlåt mig! Jag är icke felaktig.
Det var i går första ocb det skall blifva sista gången jag
af-viker från de lärdomar, jag från barndomen erhållit.”
Detta verkade mer än alla böner. Hans redan något
upprörda känslor uppmjuknade. ”Augusta, mitt barn, kom
till din fart hjerta! Han skall icke bafva kommit till ditt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
