Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gossar: I ha ännu icke så rigtigt lärt känna Håkan
Ha-raldsson: i alla tider ha små fiskar blifvit slukade af de stora.
Medan I läggen ut nätet, leker han med er, men hoppar ut,
när han vill.»
»En. två, tre gånger», menade Birger, »men den Q er de
kan han fastna.»
»Nej, nej, säger jag! Jag har idkat rörelsen i några
och tjugo år: jag förstår den; och när jag blir gammal och
orklös och ej förmår annat än att gå hemma och ställa, då,
Birger, står du for kulan.»
»Vi få väl se — det kan ingen veta!» Birgers irrande
ögon fastade sig på en dörr, som förde till trappan af den
förut omnämda gafveln, hvarifrån nu hördes ett sakta buller.
»Det är den lilla h sade Haraldsson, och de mörka,
om rå triumf nyss talande dragen ljusnade till ett smekande
uttryck af kärleksfull ömhet.
»Det är Erika», mumlade Birger, och vände sig med en
egen kort rörelse åt sidan.
Efter några ögonblick öppnades dörren, och ett
fruntimmer, omkring några och tjugu år, af ett intagande, men
allvarsamt utseende, trädde in i stugan med en sjuårig flicka
vid handen. Barnet, liknande en skön uppenbarelse från
englames hem, hoppade genast upp på den gamles knä, slog
sina små hvita armar om hans hals och ropade ett vänligt:
»God natt, pappa! Erika vill redan ha mig till sängs... den
stygga, snälla Erika!»
»Ni skall åter ut i natt, hör jag!» yttrade den unga
qvinnan, vänd åt Haraldsson, och i hennes ton låg en
an-klagande förebråelse.
»Jag har göromål», svarade gubben vårdslöst, i det
han med tindrande ögon betraktade sitt älsklingsbarn, den lilla
Gabriella, som lekte och ryckte i hans långa skägg och lade
sin mjella, fina kind mot faderns brunbrända hy.
Haraldsson kysste och strök med sin grofva hand hennes glänsande
lockar. Sedan lyftade han henne tillbaka ned på golfvet
så varsamt som om han fruktat att göra henne illa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
