Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag ville önska», mamsell Erika, »återtog han med stolt
sjelfkärlek, »att min hustru fått lefva! Det hade gjort henne
godt i själen att se det här barnet. Jag tror icke, skam att
säga, dess make är lätt att finna! Det skulle tröstat Britta
Lisa för många ledsamheter.»
»Jag tror tvärt om. Det skulle kommit henne att lida
dubbelt, både af missnöje med det närvarande och fruktan
för framtiden!» svarade Erika strängt.
»Ja, kanske, sedan hon lärt aig af mamsell att vara
stormodig både i ord och tankar. Men det är som
ordspråket lyder: ’magt ger mod’. Hon kan likväl komma i håg,
att myggan surrar så länge omkring ljuset, tills hon bränner
sig. Mamsell Erika stämde icke pipan så högt för tre år
sedan.»
»Låt mamsell Erika vara i fred, far!» sade Birger sträfit.
»Hvad skulle det bli af flickungen der utan henne?»
Haraldsson, hvilken i sonen såg bilden af sig sjelf i
sin egen ungdom, ville ej reta det vilda blodet. Han lät
derför sitt eget visligen svalna och yttrade i halfgod ton:
»Det var ju icke så illa ment, vet jag.»
»Men du såg så styggt på Erika!» sade Gabriella.
»Hvarför gjorde du det, pappa?»
Erikas blick uttryckte lugn. Hon visste hvad hon var
för invåname på Tistelön och att endast hennes fasta,
bestämda själ höll henne i den aktning, som erfordrades för
en qvinna, hvilken sällsamma omständigheter dömt att vistas
i en sådan omgifning.
»Tag god natt, lilla Gabriella — det är tid för dig att
gå till hvila!» yttrade Erika vänligt till sin skyddsling.
Lydig, bjöd Gabriella munnen åt sin far — handen fick
hon aldrig kyssa. Derefter nickade hon rätt nådigt med det
lilla hufvudet åt Birger; men med ett språng var hon i
Antons famn.
»Skall du också ut i mörkret på sjön, Anton?»
»Nej, icke om jag finge slippa: jag ville mycket hellre
vara hemma!» svarade gossen med en half suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
