Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birger hade ej som vanligt hållit vinterhvila på
Tistel-ön. Sedan den förfärliga blodnatten vid Patemoster-skären
kände han en afsky att återse Erikas rena blick. Han
återvände ej med fadern efter afslutandet af deras gemensamma
lurendrejeri-affär, utan företog i det stället en länge påtänkt
resa och stannade på återvägen i Göteborg, der han för det
närvarande sysselsatte sig med att läsa navigation. Så
myc-om Birgers yttre lif — det inre få vi längre fram tillfälle
att betrakta på närmare håll. Emellertid skola vi besöka
den kammare, som’ under hans frånvaro innehades af en
varelse, åt hvilken den snarare syntes bestämd till fängelse
än boningsrum.
Detta rum, lågt, mörkt och trångt, hade ett vida
obehagligare och ödsligare utseende än sjelfva stugan. Vid ena
väggen var en lafve eller säng uppslagen, hvars dubbla
botten beqvämt var inredd till hemliga förvaringsrum. För
öf-rigt bestod hela möbleringen af några grofva stolar, en
gammaldags skepps-pulpet och en bordskifVa, inkilad mellan
fönstret och muren.
En tillfällig förökning i möblemanget, en illa arbetad
fallsäng, stod, troligen att skyddas för köld och drag, midt
på golfvet. På den rena, hvita hufvudkudden, hvilade ett
gulblekt ansigte, och öfver täcket låg en hand utsträckt, som
med sina utmärglade fingrar tycktes söka att komma i
beröring med mannen af lien.
Vid den sjukes säng satt Erika lyssnande med sänkt
hufvud och bleka kinder. Oro, nattvak, sorg och
bekymmer talade tydligt ur de dunkla ögonen och de matta
rörelserna. Det var icke samma lifsfulla kraft i hållning och
väsende, som man var van att finna hos den starka,
förståndiga qvinnan: någonting tärande gnagde synbart på de
friska bladen af hennes lifsblomma, men något, hvars orsak
ej borde sökas i ett sjukt hjerta, ty Erikas var oangripet,
och ögats blick antydde ej på det halftrånande lidande,
som uppstår af dylika sorger. Snarare var det förståndets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
