- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
55

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än hjertats strid, ett grubbel öfver ämnen, som ej hade att
skaffa med ljufvare rörelser.

»Låt mig behålla tåget, låt mig behålla tåget!» ropade
på en gång med skärande röst den arme sjuklingen, den
beklagansvärde Antön, hvars sinnen, ännu alltid orediga, icke
tilläto honom att komma till klart medvetande om hvad han
upplefVat den rysliga natten vid lurendrejeri-affären. Han
hade af fadern blifvit hemförd i ett tillstånd af sanslöshet,
hvarpå följde en lång, tärande sjukdom, den Haraldsson
hoppades skulle sluta sonens unga plågsamma lif och på
samma gång begrafva den sista möjligheten till brottets
upptäckande. Men den egennyttiga bönen hördes ej. Lågan
flämtade matt, utan att lefva, utan att slockna: de kroppsliga
krafterna ville svagt återkomma, men själens töcken snarare
till- än aftog.

»Min stackars Anton,» sade Erika med sin vänliga,
lugnande röst, »hvad skall du göra med tåget?»

»Jag skall hala mig ned. .. Släpp det, släpp det, så
att jag får gömma migl» och han kröp tillsammans med en
rörelse af bäfvan, i det han drog täcket högt upp öfver
öronen.

»Hvarföre skall du gömma dig, Anton? Vill någon göra
dig ondt?»

»Tyst, tyst, tala icke så högt! Då hör han oss, och
han säger alltid, att jag skall tiga, för det var bara nödtvång.
Men gå undan, så att jag får hala mig ned i plikten . ..
der ser han mig icke!»

»Hvem ser dig icke der nere, Anton? Hvem fruktar du?»

Gossen skrattade hemskt. »Var icke enfaldig, Erika,
och tänk att du får veta sådant!» sade han med ett hos
honom ovanligt uttryck af list. o»Ser du icke att han står
bakom dörren och hotar mig? Åh, jag kan nog tiga, jag
kan nog tiga!» ropade han högt, liksom tillförsvar.
»Frukta icke ... slå mig bara ej — icke så mycket, icke så
mycket.. . Aj, aj, jag skall tiga!» Och nu krökte sig den
vansinnige gossen fram och åter liksom under täta slag. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free