Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med tacksam kärlek slöt sig Gabriella till sin yngre bror,
och en dag utan honom föreföll henne som en vecka. Hon
njöt icke, hade ej den ringaste glädje, då den ej
delades med Anton; och så högt hon än älskade Erika, kunde
denna ändå icke skingra den ledsnad, som längtan efter
hennes vanlige lekkamrat medförde.
Under ett så hjertligt förhållande mellan de båda
syskonen är det naturligt, att vintern, hvilken alltid afbröt de
egentliga nöjena, denna gång måste förekomma Gabriella
dubbelt så lång som vanligt.
»Blir ej Anton snart frisk, kommer han icke upp i dag,
eller får jag ej gå ner till honom?» voro alltid de frågor,
hvarmed hon mottog Erika. Och de voro de första, som äfven
i dag sväfvade öfver hennes läppar, då hon, i full
verksamhet med att kläda en liten fiskarflicka till brud, såg Erika
inkomma.
»Nå, söta Rika, hvad sade Anton — kommer han upp
i dag? Du berättade honom väl hur mycket jag väntat på
honom?»
»Anton längtar också efter dig, Ella, men han är i
dag sämre än vanligt. Han orkar icke lemna sängen, ännu
mindre gå uppför trapporna.»
»Då kan ju jag gå ner. Snälla Rika, får jag icke det?»
»I morgon, om han blir bättre!»
»I morgon, det säger du alltid, Rika! Men det är nu
visst en månad sedan jag såg Anton. Jag ville nu visa honom
de här präktiga snäckorna, alldeles som små hus. Jag har fått
dem af fiskare-Kajsas Lena. Äro de icke bra vackra?»
»Jo, för söta. .. men i dag kan Anton ej ha nöje af
att se dem.»
»Kära Rika, var icke stygg!» Och den lilla sirenen,
som naturen redan lärt att begagna sina fördelar, klef
behändigt upp på Erikas knä, lade sin kind intill hennes och
såg henne med en så innerlig och förtröstande blick i ögonen,
att Erika så till vida gaf efter, att hon lofvade på aftonen
föra henne till Anton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
