Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* Gabriella, som icke tordes begära mera, började åter
sin lek med fiskare-Kajsas Lena, en liten rask flicka, den
Haraldsson af sällsynt barmhertighet upptagit, emedan Lenas
mor, en fattig enka, som i många år sålt fisk på Tistelön,
helt nyligen genom vådlig händelse omkommit. Men leken
ville icke mera komma i gång, ty Gabriellas otålighet
förstörde i ena ögonblicket allt det nöje hon haft möda att
framkalla i det föregående...
Ändtligen kom den så ifrigt efterlängtade aftonen. Vid
Erikas hand inträdde Gabriella i sjukrummet. Anton satt
till hälften upprätt i sängen och roade sig att medvetslöst
uppdraga bomullen ur täcket.
»Ella!» utropade han gladt och sträckte armarne mot
den älskade systern.» Gud ske lof att du är hemkommen ...
Nu skall du icke mera resa ifrån mig och lemna mig ensam
nere i den stygga svarta plikten, der jag om natten, då vi
foro genom... jag törs icke säga dig det, för det var bara
nödtvång, sa’ far... Men hu, så kallt det är; sjön slår upp
ända hit... Se, jag har dragit seglet så långt upp öfver
mig, och ändå är det snart vått... Akta dig, Ella, du
förkyler dig, om du så vadar i vattnet!»
Gabriella utbrast i tårar och kastade sig med ett uttryck
af fruktan i Erikas armar. »Söta Rika, Anton skrämmer
mig», hviskade hon, »han ser så blek och stygg ut som
Birger gjorde ibland; och så talar han så underligt.»
»Ella, är du rädd för mig?» frågade den sjuke gossen,
och hans röst förrådde sorg. »Var icke det! Jag blir bra,
om du sitter här på sängen hos mig, ty då törs vattnet
icke komma upp, utan då bjir det alltsammans der nere i
djupet. Om du visste, Ella, hvad som ligger der... Hu, hu,
se ej dit — du skulle bli så rädd, att du icke kunde sofva
på många nätter. Men jag är tvungen att beständigt se på
det: antingen jag vill eller ej, gå ögonen dit.»
»Men hvad ser du då?* hviskade Gabriella, redan
intagen af en underbar skräck, liksom då hon hörde någon
hemsk saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
