Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erika lade sin kraftfulla arm om den sinnessjuke
gossens lif. »Ligg stilla, Anton lille!» sade hon med den
lugnaste röst, det var henne möjligt att antaga. »Det är jag,
det är Erika, som är hos dig. Tala du med dina englar —
jag ser hur de sitta så snällt på sängknapparne och vaka
öfver dig.»
»Jaså, ä’ de qvar än? De ä’ så snälla — det var
roligt, att du också fick se dem!» inföll Anton, som vid
återkallandet af den lyckliga villan åter försattes dit. »Men,
Erika, de sitta nu ej längre på knappame som du sade .. ^
Se hur de springa upp och ner på hvar sin sida om
sängtäcket... Märker du hvilken som är mig närmast?»}
»Ja, den vackra engeln med rosenröda klädningen står
straxt vid hufvudgärden.»
»Det var bra. . . jag ser det!» Han nickade till höger
och venster.
»Dina små sällskapsbröder be dig sofva nu, Anton! De
lofva att vaka omkring dig och skicka dig vackra drömmar.»
»Jag tycker också, att jag är sömnig. Men, Erika, jag
vill först hviska något vid dig!» Erika lutade sig ned; och
med mycken försigtighet, liksom för att ej bli hörd, lade
Anton sina läppar intill hennes öra och sade: »Om du ser
den hvita engeln komma för nära hufvudgärden så — schasa
bort honom!»
Hon lofvade uppfylla hans önskan, hvarefter den
stackars Anton tröstfull insomnade.
Men Erika gick till sin kammare för att lida af vakna
drömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
