Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nionde kapitlet.
... Sfcall i jordisk mark ett himlafrö slå rot
Och drifVa och ge frukt och trotsa stormars hot,
Skall i vår tnnga luft den ädla gnistan trifvati
Och tändas till ett ljus och till en låga lifvas.
Må fröet skjuta fritt, men tryggt i odlarns gård,.
Må gni3tan vecklas fritt, men närd med trogen vård,
Att marken ej blir stel och atmoeferén tjocknar —
Och fröet evigt dör, och gnistan evigt slocknar.
J. O. Wallin.
Birger hade redan tillbragt fjorton dagar på Tistelön,
utan att hvarken han eller Erika sökt tillfälle att fortsätta
det vigtiga samtalet. Han var nästan oafbrutet hos Anton,
men under första veckan fick Erika icke komma in och
bevittna deras sammanvaro. Hon saknade således alla
underrättelser om det intryck, som Birgers återseende gjort på
den sjuke.
Hon måste likväl tillstå, då Antons kammare åter stod
henne öppen, att detta intryck till sina följder varit högst
välgörande.
Anton var nu tyst och stilla. Hans tankeföljd egde
ofta redighet, och han visade ingen rädsla att se Birger hos
sig. Men så var ock Birgers bemödande att roa och förströ
sin sjuke bror beundransvärdt. Alla tankar på det förflutna
förstod han skickligt att aflägsna eller vända så, att de ej
fingo sin gamla magt öfver den stackars gossens lättretliga
fantasi. Erika förstod icke huru det var möjligt, att Birger,
för hvilken alla sådana fredliga och stilla sysselsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
