Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Första gången? inföll löjtnanten. »Gaf fru syster
honom afslag?
En skär rodnad, som icke tog sig illa ut på gumman
Ammans vänliga ansigte, förrådde minnet af forna dagars
händelser. »Kära bror, hvar och en har väl haft sina
svagheter i verlden. Det var en tid, då jag i lättsinnighet och
oförstånd yfdes öfver den skapnad, Gud gifvit mig, och
lyssnade på förföriskt prat af granna herrar. Salig Arnman,
som då tagit afsked från flottan och var tullvaktmästare i
H., tycktes mig allt för simpel. Men vår Herre, som har
många ris, straffade min fåfänga: jag fick kopporna, ganska
svåra, och se’n var det alldeles förbi med mitt fagra skinn.
När jag först kom upp efter sjukdomen, gret jag ögonen så
röda, att jag blef fulare än jag var. Och sedan gret jag i
lång tid ej mindre bittert för det j$g blef sittande ensam.
Men, som jag sedan ofta sagt och gud ske lof alltid tänkt, vår
Herre är de dårars förmyndare. Min pröfning var min
lycka.»
»Nå, det skall bli roligt att höra hur dermed förhöll
sig!» sade gubben Askenberg och makade sin stol närmare
fru Katrinas.
»Jo, det var en vacker aftonstund.. . jag mins det så
grant som om det passerat i går. Vi hade just råg ute
att soltorka, och jag satt på gården och nystade garn, för
att på samma gång vakta säden från grannens fyrfotingar
och våra egna höns. Nå, som jag säger . . . behagar bror
ej en pris ... så satt jag der och nystade och tänkte, att det
hade varit mig bättre, om jag icke försmått tullvaktmästams
giftermålsanbud. Han menade ärligt med mig och skulle
säkert lika mycket haft mig kär i min olyckas dagar —
bror förstår, att jag då ännu ansåg som en olycka att ha
förlorat min skönhet — som i mina bästa solskensdagar.
Men nu voro flera år förgångna sedan dess. Arnman hade
fått en tulljakt och kallades löjtnant och brydde sig visst
icke om den, som ej bättre visste skatta sin lycka. Ja, just
så eller så omkring flögo tankarne, då någon sakta bakifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
