Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har jag först insett det och kommit till den slutsatsen, att
någon värre olycka lätteligen kunnat hända mig, om jag ej
i så behaglig tid fått de välsignade kopporna... Men, herre
min fader, jag har ju icke vattnat balsaminerna i dag! Det
må jag ej försumma, ty skulle de dö ut, då vore min
dagliga glädje och trefnad störda.» Och gumman Arnman
hastade med ett stort vattenglas till fönstret för att uppfriska
sina älsklingar.
»Jag vill slå vad», yttrade gubben Askenberg leende,
»att något kärt minne äfven faster sig vid de der blommorna?
Jag har märkt, att fru syster lemnar dem en sorgfalligare vård
än deras grannar.»
Gumman Arnman såg vänligt på sin gamle vän, och det
låg något obeskrifligt godt, nästan tacksamt i den blick, hvilken
sedan föll på de präktiga blommorna.
»Jag ser de hafva sin historia — och efter fru syster
är i taget att berätta, så låt höra!»
»Ah ja, hvarföre icke! Jag behöfver ej skämmas för
min kärlek till dem. Allt från den dag jag fick dem eller
rättare deras föregångare ,— ty dessa ä’ bara afläggare,
förstås — ha de burit mig glädje, och mången gång har det
varit min tröst att se dem knoppas och blomstra. Jag har
alltid dervid tänkt på den dagen de först prydde mitt
fönster ... Ser bror, jag ’ fick i dopet af mina saliga föräldrar
namnet Maria Katrina. Men i min ungdom, den tid jag ännu
icke haft kopporna och var ijäsad och bortskämd, kallades
jag allmänt för Majsen och skön Majsen, hvilket jag väl ock
råkade till att höra ibland, fast jag ej låtsade om det. Men nu
hände sig så, att den första af mina namnsdagar, som inföll
efter min trolofning med Amman, var Katrina. Salig gubben kom
i god tid på morgonen att önska mig lycka och hade då under
armen en kruka med en hög, grann balsamin, omkring hvars
stam var lindad en pappersremsa, som jag än i dag förvarar,
och på remsan stod i en liten rad af grant målade
förgät-mig-ej namnet Katrina. ’Jag vet icke’, sade Arnman, i det
han bjöd mig sin gåfva, ’om jag har så dålig smak, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
