Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du sjelf dragit upp. Du mins sjelf huru det gick. Anton
bröt upp åt dig en liten täppa bredvid min, och du
planterade der sjelf. Blommorna slogo ut, och på lång tid kunde
du ej lemna dem. Men du ledsnade snart att ansa din
hage, ogräset växte öfver alltsammans och de stackars
rosorna dogo ut af sorg, emedan xlu ej mera brydde dig om dem.»
•Ja, men så gaf du mig också bannor ibland för det
jag smutsade ner min klädning!» inföll Gabriella, hvarfad
hon rigtigt såg ut som en liten Eva.
^ »Och derföre gick du ej mera i din hage?» Det låg
ett frågetecken i Erikas blick, hvilken alldeles afväpnade
Gabriellas fintlighet.
»Jag vet icke», svarade hon med blyg rodnad på den
friska kinden, »hvarföre det icke alltid blef lika roligt som
i början.»
»Om du tänker efter, är det ofta nog så med det goda och
angenäma, hvilket dagligen står oss till buds: det är endast
genom att man sparsamt njuter sina nöjen, som de bibehålla
sitt egentliga värde. Detta kan äfVen lämpas på din önskan
att ofta vara med och se på säljagten. Om du skulle så
här stiga upp några nätter i veckan för att ge dig ut på
sjön, blefve det i längden lika tråkigt som du nu finner det
roligt. Tror du ej det?»
»Jag tror allt hvad du säger, Erika, och i morgon dag
vill jag åter börja arbeta i min hage. Den skall, min sann,
icke mera få växa igen! Men så var jag också bara barnet
för två år sedan.»
»Men nu är du stora flickan», smålog Erika, »hela
tolf åren!»
»Tolf säger du — alltid säger du tolf: jag blir ju
tretton i vinter!»
»Gå in, du dansdocka, och lägg dig i huset, som Anton
stält ihop åt dig!» uppmanade Haraldsson, hvilken var rädd,
att hans ögonsten skulle förkyla sig i nattluften och
utom-dess alltid kände en viss förtret, då Erika, såsom han
kallade det, mästrade Gabriella.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
