Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
englar till denna mördarekula, hvad skulle det blifvit af oss
och, framför allt, hvad skulle det blifvit af vår ögonsten
Gabriella? Du har förtjent himmelriket bara för den
välger-ningen, att du räddat henne.»
»Låt mig äfven rädda dig, Anton, låt mig få magt med
din själ! Lofva mig, lofva mig, för Gabriellas skull, hvars
enda stöd du kanske blir i framtiden, att motarbeta denna
slöhet, hvilken förstör din kraft till sista gnistan!»
»Vi skola hoppas, Erika, att Gud skickar henne, som
är alldeles oskyldig, ett bättre stöd. Hvad mig beträffar, så
gagnar det ej att göra några försök. Lemna mig derföre åt
mig sjelf och låt mig gå min egen väg, ty jag blir ändå
aldrig något annat än en eländig sjukling, en börda för mig
sjelf och dem jag tillhör, i synnerhet för far, som i mig
alltid ser den, som håller mästermansyxan öfver hufvudet på
honom.»
»Det roar dig», sade Erika nästan strängt, »att alltid
nyttja de rysligaste uttryck. Men efter du nämner din far,
så säg mig om du någonsin talat med honom i detta ämne,
sedan du blef äldre? Jag har ofta för mig sjelf undrat om
fars hjerta är så förhärdadt som det synes. Har du sett
honom förråda något tecken till ånger?»
»Nej, icke till ånger, men väl till ångest. Han är, Gud
hjelpe så visst, ännu en syndare, som icke vill se afgrunden
— och det är min djupaste sorg. Den dagen, du mins, då
jag läst mig fram för presten, gick jag in till honom när
jag kom hem, och jag tyckte vår Herre sjelf ingaf mig det
som jag talade för att väcka hans samvete. Men han visade
mig bort, liksom jag varit en fiende, med släta ord utan
mening. Sedan dess har jag ej gjort något försök. Gud
omvände honom här på jorden! Jag kan blott förlåta det onda
han gjort mig.»
»Ja, måtte Gud vara barmhertig och böja hans styfva
sinne — han har ett mångdubbelt ansvar!» sade Erika.
»Ts, ts ...» hviskade Anton sakta, »jag hör Gabriella —
hon är en af mina englar . . . Hvad hon skall tycka om den här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
