Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kransen!» Och hans matta ögon tindrade af den
glädjerörelse han alltid erfor då system nalkades.
»Var bara försigtig», sade Erika sakta, »glöm icke, att
Gabriellas hela lycka för alltid skulle störas genom en vink
om sanningen!»
»Åh, var lugn, så länge jag har en redig tanke, styr
jag min tunga, men får jag ännu ett par sådana stötar som på
säljagten, blir hufvudet snart upp- och nedvändt, och då är det
bara instinkten som kan rädda mig.»
»Anton, Anton», ropade Gabriella, »kom och hjelp mig;
Lena och jag ha skrapat upp en mängd mossa mellan
ste-name. Du skall vara snäll och bära den åt hagen, ty jag
vill fylla på min bänk... i fall vi få någon främmande!»
tilläde hon så sakta, att Anton icke hörde det, Anton tyckte
ej om främmande, och Gabriella behöll sitt hopp för sig sjelf:
hon väntade alltjemt den unge skytten.
»Ja, jag skall hjelpa dig — så pass orkar jag väl!»
sade Anton, tog kransen och gick att möta Gabriella.
Då de voro borta, drog Erika en djup suck. Hennes
ögon höjdes bönfallande mot himmeln, medan hennes tankar
oroligt sväfvade in i framtiden.
Rosen på Tistelön I.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
