Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tvättad och att skjortkragen är ned viken och att han
icke, som vanligt, glömmer näsduken.»
»Hur gammal är han?» frågade jag litet förundrad.
»Bara tolf år!» sade frun med en min, som tydligt
tilläde: »Man kan ju icke begära mera vid den åldern.»
Jag var icke utan oro vid detta förslag, ty jag insåg
nog. meningen vara den, att jag skulle taga hand om unga
herm. Men blefve han bara beskedlig, finge det väl gå. Jag
borde i alla fall göra något för att upphjelpa den dåliga
tanke, min patronessa fattat om mig vid början, då jag
begick den oförlåtliga tölpaktigheten att taga jungfru Stina för
frun sjelf. För att behaga henne, lofvade jag emellertid att
göra mitt bästa och se efter, att lille Lars höll sig snygg.
»Det var rätt snällt — jag tycker om ynglingar, som
icke ha för stora tankar om sig!» yttrade hon mycket be
låten. »Vi skola nog bli goda vänner, min käre Arnman!»
Härvid inropades en piga, som fick befallning att föra mig
på min kammare.
Rummet var litet, men snyggt och innehöll, utom två
sängar och fyra stolar, en dragkista och ett bord med
spegellåda. Här tyckte jag mig mera hemmastadd och sysselsatte
mig ända till middagen med att ställa i ordning mina saker.
Vid bordet fick jag min plats mellan en gammal
skrif-vare och lille Lars, hvilken gerna kunde hafva undvarit
tillägget »lille», ty han var en lång drummel, på hvilken jag
genast märkte, att han ej skulle göra mig det ringaste nöje.
»Jag hör, att min hustru inqvarterat Lars uppe hos dig,
min käre Arve!» sade tullförvaltaren. »Om han blir för
ostyrig, bör du icke vara för mycket undseende, utan säg
till, om han besvärar dig!»
»Ah, käre du», inföll frun, »hur kan du sätta sådant
i fråga? Lars är alltid snäll, då han bara får vara i fred.»
»Ska’ jag bo uppe hos honom?» frågade lille Lars med
en högst förtretad ton och pekade på mig. »Kan jag icke
bo i min kammare?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
