Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag behöfver det rummet, mitt barn», svarade modem
medlande, »och du kommer att få det mycket bättre och
roligare uppe hos Amman. Jag är säker, att han leker med
dig om aftname, när han slutat sina göromål, och förhör
dig dina lexor om morgname. Allt det der blir just
förträffligt. Du behöfVer en påkörare, min lille vän, en sådan
nemligen, som tillika kan utgöra ett gladt och sedligt
sällskap. »
Jag kände mig nästan betryckt vid alla de särskilta
befattningar, jag skulle mottaga, men tröstade mig med,
att om jag bara först komme mig i ordning, d. v. s. finge
fast fot i huset, skulle jag nog reda mig och icke låta bruka
mig till mera än jag sjelf fann billigt.
Efter maten, sedan tullförvaltaren gått att taga sig sin
middags-lur och tillsagt mig, att jag i dag finge sköta om
mina saker, hviskade frun mig i örat, att jag kunde få roa
mig med ett litet nätt hushålls-bestyr — »det vore så
tref-ligt, när man icke lekte främmande», m/m. Det lilla
husgöro-målet bestod i att hacka sönder en stor topp socker och
sedan stöta smulorna för att slå i socker-urnorna. »Ty»,
sade frun ganska förtroligt, »man kan icke anförtro sådant
åt tjenstfolket, och jag är öfvertygad, att Araman gema, då
tiden så tillåter, går mig tillhanda med små husbestyr.»
Då jag om aftonen gick till sängs, bekänner jag, att
det just icke var med de gladaste känslor jag såg mig
försatt i ett sådant tillstånd af tvång. »Men man får väl vänja
sig!» tänkte jag — rätt förståndigt, eller hur, mor — och
började på morgonen min kammartjenare-befattning med att
tvätta och kamma Lars, hvilken tycktes fullkomligt van vid
denna beqvämlighet, den jag likväl bestämdt föresatte mig
att efter hand med goda lämpor vänja honom af med . . .
Nu kom min lärare-befattning, och det var värre. Jag
försökte förhöra honom hans lexor, men han kunde ej ett ord.
»Lars får läsa bättre öfver 1» sade jag och antog en
viss värdighet, sådan jag tyckte mitt nya kall erfordra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
