Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag fått äta vid smörgåsbordet. Men vid nämde tillfälle
be-höfde blott m vara ifrån stora bordet, och lotten föll på mig
genom fruns vink åt Lars att komma och sätta sig.
Harmsen drog jag min stol till lilla bordet och sväljde min
förtret med smörgåsen, hvilken det nu stod mig fritt att taga.
Tullförvaltaren hade emellertid kastat ögonen omkring sig
och sett Lars vid bordet. »Hvad nu», sade han i missnöjd
ton, »har Lars kommit till bordet, och Arve sitter der borta?
Stig upp, gosse, och lemna din stol åt hr Arnman!»
Om det nu var den tillfredsstälda högmodsandan eller
någon annan syndig rörelse, som spratt till inom mig, vet
jag icke, men det säkra är, att jag kände mig mycket
till-fredsstäld, sväljde i hast smörgåsbiten och hade redan
uppstigit för att byta ut min plats, då frun med ett sött leende
vände hufvudet till mig och sade: »Jag menar, om jag icke
misstager mig, att vår beskedlige Amman finner sig bäst
belåten der han är!» Och med detsamma gaf hon så
behändigt en vink åt patronen, att han bestämdt trodde, det
jag var för blyg att vilja sitta vid bordet, då der var
främmande. Flat vände jag mig åter om till min stol och kände
hur blodet af harm steg mig åt hufvudet, när Lars började
skratta högt.
Emellertid var det ej nog eller slut med detta. Andra
middagen kom Lars gråtande hem ur skolan och berättade,
efter många enträgna böner af sin mamma, att magistern
rappat honom med rottingen.
»Gud bevars, hvilken vettlös menniska U yttrade fru
tullförvalterskan högst förskräckt och förtretad. »Är det
lämpor, det? Gråt ej du, Lars lille—jag skall skicka pappa
till rektorn. Vi skola nog taga reda på saken. Men hvad
i herrans namn gjorde du, min söte gosse, efter magistern
så der förgick sig?»
»Jo, han sa’, att jag icke kunde min lexa.»
»Jaså, blåser vinden från det hållet!» sade frun och
kastade en blick på mig, hvilken jag fattade så! »’Vänta
bara till i afton, min gosse, då du kommer hem och min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
