- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
136

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Läsa bättre!» svarade min lärjunge näsvist. »Jag
undrar just hvad han forstår annat än att meta krabbor?
För öfrigt kan jag lexan: han behöfver icke bry sig om
mig, han!»

»Det här duger alldeles icke!» tänkte jag för mig sjelf.
»Om jag ej första gången ger mig respekt, så reder jag
mig aldrig, utan pojken kommer att rida mig på näsan» ...
»Min käre Lars», började jag ganska allvarsamt och stälde
mig tre steg ifrån honom, ungefärligen i samma ställning
hvilken farbror Per brukade, då jag som pojke ibland var
litet ostyrig och han rigtigt ville inverka på mig, »min käre
Lars, du är ganska oartig, att icke säga näsvis, och derest
du ej hädanefter är höflig och uppmärksam på hvad jag har
att säga dig, så skiljer jag dig strax härifrån. .. Tag nu
historien och läs igenom lexan högt, så vill jag förklara för
dig ett och annat, hvarigenom du bättre kan förstå det
hela.»

Mitt tal hade god verkan. Lars hängde väl läpp, men
han läste ändå; och om middagen, då han kom ur skolan
och visade sin mamma ett par B, i stället för det vanliga
C, som prydde den bok, hvaruti skolläraren tecknade dagens
fel eller förtjenster, smålog frun och nickade ytterst vänligt
åt mig. Om aftonen hviskade hon: »Håll bara på som
Amman börjat, så blir det allt bra! Jag hade ett ärende
i handkammaren i dag på morgonen, och då hörde jag i
förbigående hur ypperligt Amman förstår att bestrida den
vänskaps-befattning jag uppdragit honom.»

Detta var visserligen smickrande, men förlusten af min
frihet aftnar och morgonstunder, då min öfriga tid tillbragtes
på tullkammaren, var icke det roligaste. Emellertid slog jag
mig igenom åtta till tio dagar, och det, utan skryt sagdt,
på ett sätt, som kunde förtjena mitt herrskaps bifall; men
då inföll en liten förtret, som gjorde mig betydligt kall för
min lärare- och kammartjenare-syssla. Det hade nemligen
ett par gånger händt, då det varit främmande om aftname,
att platserna vid bordet icke räckt till, utan att Lars och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free