Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mor finner således, att jag »loverat, till dess vinden
blef god» ...
Men nu är det väl icke för tidigt att tala om det lilla
gula huset och dess hyresgäster. Der inne, i samma gröna
kammare, der mina kära föräldrar bott, står nu en liten
spjutsäng med brunrosiga kattunsgardiner, och egarinnan
dertill är Karlmarkens enka. Mor misstog sig alldeles, då
mor trodde, att Karlmarkens icke visste hvem de hade att
tacka för det de fingo behålla sitt gods. De anade det
ganska väl, men de voro för grannlaga att våga uttrycka sin
öfvertygelse i en sak, hvilken för far var så magtpåliggande.
Nu är det helt annorlunda. Med mig, sonen, kan den
stackars frun gerna tala om det förflutna samt prisa och
välsigna den, som icke var döf för hennes böner.
Karlmarken sjelf är död för flera år sedan, och frun
och den enda nu lefvande dottern — det är den yngsta—
föda sig med sömnad. Gossarne äro nu ute till sjös, och
fru Karlmark har ingen att lita sig till mer än sm Josefina,
men hon är en snäll flicka för att icke vara mer än knappt
sexton år. Hon är så arbetsam och förståndig som vore
hon dubbelt så gammal, och jag tror verkligen, att jag lärt
mig mycket tålamod, då jag ser hur hon hela guds långa dag
i ända, utan att unna sig minsta rastestund, sitter böjd öfver
sybågen och likväl, när aftonen kommer, är så vänlig och
nöjd, då hon kan bereda modern litet trefhad eller hjelpa
henne med hvad hon har för händer. Det är så vackert och
gör rigtigt godt i själen att se deras förhållande till
hvarandra. Och jag tror visst, att mor har rätt i det, »att ickei
hela Guds rika, sköna verld fins något, som kan jemföras
med en mors sällhet öfver ett dygdigt och godt barn». I
fru Karlmarks ögon lyser denna sällhet hvar gång hon
betraktar sin Josefina och följer rörelsen af hennes snabba
fingrar, då hon arbetar för sin gamla mors uppehälle.
Josefina är icke särdeles vacker. Hon är blek och
mager, och den lutande ställning, hon erhållit genom att
ständigt sitta krökt öfver bågen, ger hennes i sig sjelf klena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
