Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropade han, men andra gången med en röst, hvaruti glädjen
gifvit vika för sorgen.
Birger, som var i hack och häl efter, stannade vid den
syn, hvilken, närmare betraktad, förvandlat Petters lifliga
glädjekälla till djup smärta.
En man låg verkligen fastsurrad vid spelet, men liflös,
och det syntes tydligt, att han användt sina sista krafter att
slingra ett tåg om sin midja för att sålunda hålla sig qvar.
Det var en ung man. De bleka anletsdragen skuggades af
ett mörkt tjockt hår, och de stelfrusna lemmarne röjde
kraftfulla . former. I ögonhåren sutto isdroppar, men hvilken känsla
lockat de förstenade tårame i liflösa ögon, visste endast Gud
och han sjelf, så framt det icke var droppar ur hafvet, som
frusit fast på hafvets döende son.
»Här tycks ingenting vara att rädda!» sade Birger med
rörelse. »All mensklig hjelp, fruktar jag, kommer för sent.»
»Ja, nog sQr det så ut», snyftade Petter, »men vi ska
föra honom med ändå.»
»Hur vill en få liket i båten?» mumlade en af karlarne.
»Det är så godt, att det blir der det är.»
En blick af Birger bjöd tystnad. I nästa ögonblick hade
Petter Lindgren med sin fällknif afskurit tågen; och med en
styrka, som man icke skulle tilltrott hans ungdom, upplyftade
han sin älskade kapten och bar honom några steg framåt.
Med Birgers biträde kom han i båten. »Och nu, gossar»,
sade Birger med den korta, lugna ton, som alltid gaf fart
åt hans befallningar, »nu gäller det att ro! Utgången af vårt
företag beror på hur snart vi komma hem — ännu kan
finnas lif.» Den kraftfulla handen fattade genast styret; och
utan att spilla ett ord lade karlarne ut.
Återfärden var lyckligtvis icke förbunden med de
svårigheter, som mötte på ditresan. Båten dref raskt undan
för vågorna, och under tiden gned Petter efter Birgers
anordnande den stelfrusne kaptenens ansigte och händer med
is. Snart nog förspordes lätta ryckningar i ögonlocken, och
ju märkbarare dessa blefvo, desto högre ljödo Petters ohej-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
