- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
168

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dade glädjerop, hvilka snart besvarades med välkomnande
viftningar från Tistelön. Förd med hurtiga årtag, svängde
båten om udden i lä för holmen och lade till vid dess
brygga.

Hela husets befolkning var de återvändande till mötes,
främst Erika och Gabriella. Men Birger teckjiade med
handen på den sanslöse kaptenen, och ovilkorligt drogo de sig
tillbaka. »Allt hopp är icke ute om ett litet afdrag på min
stora skuld I» hviskade han till Erika i en ton, som blott af
henne kunde förstås. Han tryckte henne hastigt i sin famn
och skyndade sedan att, föranstalta det den skeppsbrutne blef
inburen i ett oeldadt rum.

»Men, herre Gud, jag fick ju knappt se honom!»
klagade Gabriella. »Hvad han såg blek och förstörd ut — han
har säkert lidit grufligt, innan sansningen öfvergaf honom ...
Men hvarföre skall han icke föras in, pappa?»

»Det duger icke, mitt barn!» svarade Haraldsson i den
mildare ton, hvilken enkom var för Gabriellas räkning. »Är
du dotter till en gammal sjöman och vet icke, att varmt rum
ej passar för isfrusna lemmar?»

»Åh jo, nog har jag hört det», sade vår unga hjeltinna,
»men man kan icke komma i håg allt hvad man hört.»

Saken var, att Gabriella, jemte varmt deltagande, kände
en ganska stor portion nyfikenhet att närmare få se den
bleke skeppsbrutne kaptenen, hvilken redan, genom sin
för-vägna handling att qvardröja på vraket, gjort ett fördelaktigt
intryck på hennes eget lifliga och beslutsamma sinne. Men
att nu få se honom var icke möjligt, ty i rummet, dit han
förts, samlades endast husets manliga personal. Emellertid
var just det förtreten, att han ej genast, våt och stel som
han var, blef inburen i daglig-rummet.

Erika, som märkte Gabriellas lilla missräkning,
underrättade henne med några ord om det förståndiga i Birgers
anordnande, hvarvid Gabriella insåg, att tålamod var det enda
medel, hon för sin egen del kunde använda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free