Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adertonde kapitlet
Qvinna, du skapelsens värmande sol, du hjerta i tingen.
Lilja, som breder ditt doft vidt kring den ödsliga jord!
C. J. Bergman.
Sjelfständig kraft är mannens första dygd.
E. Tegnér.
I den mörka hörn-kammaren, Erikas tillflykt då hon
behöfde vara ensam, fann Birger sin hustru. Det låg en
viss aktningsfull ömhet i den försigtighet, hvarmed han
gläntade på dörren.
»Kom in, Birger!» sade Erika med innerlig vänligftet.
»Jag ser på dig, att <lu medför goda tidningar.»
»Jal» den i sitt eget hjerta biltoge mannen böjde sig
ned öfver sin hustru och hviskade: »Gud har tillåtit mig
bidraga till ett menniskolifs räddning — dina böner, min
Erika, skola göra det öfriga.»
I Erikas milda ögon låg en ljuf och salig frid. Det
förekom äfven henne som om den skeppsbrutne kaptenens
räddning var en afbetalning på Birgers stora skuld, och så
räknade de hvarje god handling Birger förmådde uträtta.
Det var märkbart huru denne man — allvarsam, bestämd
och kraftfull i sitt väsende och handlingssätt, med förmåga
att genomdrifva en stark viljas öfvervägande magt på den
svagare, allmänt ansedd och aktad för redbarhet och
redlighet — ensam med sin hustru och sitt samvete (de utgjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
