Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det låg i den unge skepparens sätt att uttrycka sig en
raskhet och artighet, hvilken vid ett tillfälle sådant som det
närvarande vittnade om både sjelfbeherskning och någon
bekantskap med den finare bildningen. Gabriella tyckte, att
han var ganska intagande i sin olycka, trots det, att Birgers
rock var för stor och följaktligen missklädde honom. Erika
täckte rätt nog, att läppame talade ett annat språk än
hjer-tat, ty oaktadt det antagna lugnet, den höfliga
tillfredsställelsen, låg dock i hans mörka ögon, då de ibland sväfvade ut
öfver det oroliga hafvet, ett uttryck, hvilket tydligt tolkade
hvad hans manliga hjerta försmådde att gifva luft i ord. Det
var en af motgången djupt träffad, men icke krossad själs
tysta strid med sig sjelf.
Kapten Carl Rosenberg, en ung förtjenstfull man vid
tjugufem år, känd för mer än vanlig skicklighet i sitt yrke,
för mer än vanligt mod, till och med en smula oförvägenhet,
hade egentligen sjelf gjort sin uppfostran. Tidigt i saknad af
föräldrars ledning, fattig, utan förbindelser, hade han blott
sin egen outtröttliga verksamhet och sin brinnande lust för
sjöväsendet att tacka för att han redan vid tjugoett års ålder
blef hedrad med förtroendet att föra fartyg. Född bland
folket — hans far hade varit båtkarl — var det så mycket
förtjenstfullare, att han, jemte skickligheten i sitt yrke,
för-värfvat sig en viss bildningsgrad, som i förening med
naturlig käck stolthet och en icke obetydlig vighet i konsten att
förtälja »skepparhistorier» öppnade honom väg till umgänge
i de bästa borgerliga hus, en förmån, genom hvilken hans sätt
att vara erhöll en anstrykning af polityr, som äfven kläder
en vacker, öppen och rättfram sjöman.
Men mod, skicklighet och förtroende af andra rädda ej
från hemsökelsen af ett plågoris, som kallas otur.
Rosenberg hade otur. En gång förut, för två år sedan, hade han
förlist. Då hade likväl en del af lasten och hela
besättningen blifvit räddad. Nu gick allt förloradt, och bland
spillrorna af det vrak, på hvilket han, uttröttad af ansträngning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
