Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedsjunkit, såg han äfven sina egna förhoppningar om lycka
och oberoende, kanske äfven framtida förtroende, gå i qvaf.
Ej under att han kämpade en svår kamp. Den unga
örnens vingar voro stäckta: förgäfves lyftades de till flygt.
»Var så god och tag halfvan», erinrade Birger, »den kan,
min själ behöfvas, herr kapten!»
»Fisken skall simma ... gutår, herre!» Haraldsson
beledsagade sin älsklingsdryck med ett långt: »Ah, det är
bränvin, som duger!»
»Ganska godt», yttrade Rosenberg, »håller sina goda sex
grader!» Han vände glaset mot dagern och betraktade
innehållet nied kännareblick.
»Ah, det har intet att betyda mot pappas gamla vin!»
inföll Gabriella och visade leende på den eröfrade buteljen.
»Hvad — har du gjort hemgång på fars egna hyllor?»
frågade Erika och kastade en frågande blick på Haraldsson.
»Den flickungen gör med mig hvad hon vill!» svarade
Haraldson med ett slags skämt, hvari han var långt från att
tro, att rena sanningen låg gömd. »Ser kapten det här
vinet — det är mycket gammalt. Jag köpte det af en
vestindie-farare för många herrans år sedan. Vi ska’ smaka på’t .. .
langa hit korkskrufven, Anton!»
Anton, som steg upp vid omnämnandet af vinhandeln
med vestindiefararen, bytte en betydelsefull blick med Birger.
Det låg ett bittert hån i det korta skratt, hvarmed han ofta
beledsagade sina rörelser, men det var skarpare än vanligt,
då han räckte fadern korkskrufven för att öppna vinbuteljen,
en af de sista representanterna af den gamla goda tiden, då
gubben Haraldsson ej behöfde annat mynt, än sin
oförvägen-het och sitt rymliga samvete, för att skaffa sig alla möjliga
sällsyntheter.
Vinet slogs i, och Gabriella bjöd den unge kaptenen att
smaka denna drufvans utvalda saft.
Rosenberg tycktes icke vara någon kostföraktare. Med
en artig bugning för sin unga värdinna tömde han glaset och
sade: Maken till vin har jag knappt druckit hvarken in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
