Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller utrikes, och jag vore frestad tro att det legat gömdt
här på ön sedan våra tappra förfader vikingame gjorde sina
små lusttåg ut i verlden.»
»Ja, de hade just sina stamhåll här i Bohusläns
skärgård!» utbrast Anton, som alltid kände sig underbart fängslad
vid minsta anspelning på sagotiden. »Här finnas i bergen
inhuggna många skepp, och det talar för den tron, att
viking-arne lefde godt bland våra klippor.»
»Det är nog säkert», menade Rosenberg, »och jag
undrar icke, att de företrädesvis valde den här fördömda
skärgården, när de ville vara i fred. Deras fiender skulle, vid
min arma själ, den tiden ej haft synnerligt godt att söka upp
dem i sådana smyghål. Det sägs ock, att de här trakterna
egna sig förträffligt till smuggelhandel.»
»Ah, den tiden är länge sen förbi!» inföll Haraldsson.
»Men hvad nu vikingarne anbelangar, så var det nog ett
satans dugtigt folk, som förstod att lefva, och att de lefde här ha
vi all anledning att tro. I min ungdom, då jag jemt flackade
omkring, var jag ofta på Sotenäs. Der fins många
märkvärdigheter från fordom-tima: bland annat är i Tossene socken ett
flackt berg, der ett helt sjöslag står inhugget; och den stora
jettegrytan på Russeberget duger ock att se på. Kyrkorna ha
äfven stora märkvärdigheter, konstiga stenar med runeskrift,
som stora herrar komma långväga ifrån för att se och rita af.»
»Herre gud, hvad far ändå har sett mycket!» yttrade
Anton, som för första gången kände ett slags begär att göra
en utvandring och sålunda sjelf bli delaktig af den lyckan
att på närmare hålla få skåda dessa märkvärdigheter från
hedna-tiden.
Men kapten Rosenberg tycktes icke dela hans smak utan
förde åter talet på mera praktiska ting, hvaribland
lurendre-jeri och sjötullstaxan syntes honom värdiga att afhandla.
»Lurendrejeriet», yttrade han vänd till Birger, »är en
naturlig, snart sagdt, förlåtlig följd af den oerhördt dryga tull, vi
nödgas erlägga för de varor vi införa. Vi köpa ju dem å nyo.»
Mosen på Tistelm* 1. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
