- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
180

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ordningen dermed till yttersta stränghet, ty det är enda
medlet att förekomma olatet med lurendrejeriema.»

»Jag tadlar icke tullstyrelsen, men jag hatar dess
spårhundar», inföll Rosenberg, »och af hela mitt hjerta hatar
jag systemet att icke få införa fritt allting. Vore motsatsen
tillåten, finge vi väl se om ej följderna...» Här tystnade
kaptenen och for med handen öfver pannan. »Jag ber om
förlåtelse», sade han och reste sig till hälften, »jag blir för
varm — mitt hufvud käns ej bra!»

Gabriella och Erika hade begge märkt hur han redan
länge blifvit allt mera blek och under det lifvade samtalets
fortgång sökt qväfva någon våldsam kroppslig smärta. I en
hast kom sällskapet från bordet; och stödd på Birgers arm,
vacklade kapten Rosenberg till det rum, som Gabriella redan
ordnat och der han genast måste intaga sängen.

»Jag kunde, min själ, tänka, att det skulle ändas på
det sättet!» sade Haraldsson till fruntimren. »Han pratade
icke så litet, men en dugtig karl är det, en satans dugtig
karl — tänkesätt, som en sjöman bör ha, och lif se’n!
Skada, att han skulle förlora skutan.»

»Han kan väl få en annan igen!» menade Gabriella.

»Åh ja, ja visst! Men har en förlorat allt det lilla
en har, så sitter det åt, innan en kommer på grön qvist
igen.»

»Åh, pappa, en sådan rask karl tar sig nog upp igen!
Det syns väl, att han icke förlorat modet, och likväl har
han förlist en gång förut och skall vara alldeles utan
förmögenhet, det har Petter Lindgren sagt för Lena i dag
morse.» v

»Så mycket värre, mitt barn! Han kan då förlora
förtroendet, och det är värsta fallet för en skeppare utan egen
skuta.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free