Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nittonde kapitlet.
Din hand — jag Till den ej begära. ..
Se, törnet nddas pä min stig.
Att bjnda, älskade, åt dig
Jag har ej lycka, har ej åra.
E. J. Slagnelius.
De följande dagame måste Rosenberg i följd af en
svår feber hålla sig vid sängen. Han syntes äfven lida af
en stark oro, ehuru intet ord derom undföll honom; och
det var först sedan hans krafter medgifvit uppfyllandet af
det smärtsamma åliggandet att uppsätta en fullständig
sjöförklaring för att tillsändas fartygets rederi, som han
tycktes tänka på sig sjelf och tillståndet af sin helsa.
Efter hand lade sig väl febern, men med de förfrusna
fotterna hade det sig icke så lätt, och endast den noggranna
och ömma omvårdnad, som husmodern lemnade honom,
hade han att tacka för, att han efter en veckas tid åter
kunde infinna sig i daglig-rummet. Ännu förmådde han
väl ej rigtigt stödja på fotterna, men han linkade, stödd på
Anton eller Birger, fram till soffan; och när han väl
hamnat der, fingo fotterna overksamma hvila i ett par af
gubben Haraldssons ofantliga sälskins-stöflar. I soffan var ock
onekligen en treflig plats: den värmande kakelugnen stod
midtemot’ kaffebordet vanligen framför och hyllan med
piporna till venster, Gabriellas sybord till höger och hon sjelf
således helt nära, ty kaptenen fann alltid högra soffhörnet
behagligast. Sedan voro de andra grupperade rundt omkring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
