Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en morgon, då han i nätta, blanka stöflar inträdde och tog
plats i soffhörnet vid hennes sybord.
j»Ja, fullkomligt! Men om jag är nog otacksam att icke
glädja mig deråt så mycket jag borde, ligger skulden i den
smärtsamma känsla jag erfar att snart skiljas från den
vänliga Tistelön.»
»Skiljas?» upprepade Gabriella helt förundrad. »Jag
tänkte, att vintern stängde vägen.»
»Det få vi icke tro. Med min återvunna helsa har jag
ingen anledning att längre taga gästfriheten i anspråk, men
kunde den också utsträckas, nödgades jag likväl resa. Jag
behöfver använda den återstående delen af vintern att vinna
passande verksamhet för våren. Kapten utan skuta, skild
från mitt fordna rederi, ämar jag i Göteborg försöka min
lycka.»
Detta var nu ett fall, på hvilket Gabriella, under de tvenne
månader hon lefvat tillsammans med den unge, treflige
kaptenen, icke alls kommit att tänka. Att Rosenberg skulle ligga
vintern öfver på Tistelön, derom hade hon gjort sig lika säker
som att hon sjelf skulle qvarblifva der; och så obekant hon
var med äfven den ringaste grad af sjelfbeherskning, gaf hon
genom sin rörelse, sin rodnad och förlägenhet ganska tydligt
tillkänna det deltagande, som hon erfor vid underrättelsen om
motsatsen.
»Har kapten Rosenberg redan talat med min bror, med
Birger, om detta beslut? » frågade hon och bemödade sig att få
rösten så ren som vanligt — fåfängt: en darrning, för märkbar
att icke blifva hörd, gjorde den otydlig och saken hjelptes icke
genom kaptenens nästan lika förläget uttalade: »Hvad befalles?»
»Jag frågade om Birger känner kaptens beslut.»
»Icke än, men jag ämar i dag underrätta honom och
hans mer än goda och älskvärda hustru derom. Egentligen
har jagoutsträckt min vinterhvila längre än jag bort.»
»Åh, ja, Tistelön är nog enslig, då man är van vid mera
lif!» yttrade Gabriella och tänkte på allt hvad Rosenberg
berättat henne om sitt vistande i städerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
