- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
188

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att afgöra antingen detta eller hans kärlek led mest af den
inbillade förolämpningen. Följden blef, att han föresatte sig
att med högsta möjliga lugn taga afsked af Gabriella, och
hon skulle icke få anledning att tro, det hans yttranden på
morgonen härledde sig från annat än erkänsla och allmän
saknad vid tanken att skiljas från ett ställe, hvilket genom
vana blifvit honom kärt.

Sedan han förgäfves väntat en halftimme på Gabriellas
återkomst, gick han med detta beslut till sin kammare, der
Petter Lindgren höll på att stöka i ordning ett stort bord med
böcker och papper, hvarvid kaptenen arbetade de timmar,
då han var inne hos sig.

»Nå, Petter», sade Rosenberg, »ämar du bli
vinterlig-gare här på Tistelön? För min del reser jag någon af
da-garne, men du kan gerna stanna qvar tills vidare. Vi ha
ej rigtigt slut på januari ännu, och efter de hålla af dig och
du icke annorstädes får lefva fritt, råder jag dig att taga
god-dagarne, medan du har dem.»

Petter fick stora ögon. »Kors, skall kapten resa? Jag
tänkte, att så länge isen ligger...»

» . .. så borde jag ligga med, tänker du? Nej, min
käre Petter, du har aldrig några uträkningar, som duga.»

»Det kan väl vara, kapten, men det är i alla fall säkert,
att kapten blir saknad, och det till gagns, när han far.»

»Tror du det, Petter?»

»Jag vet’et, kapten!»

»Vet det — hvad vet du?» frågade Rosenberg, utan
att vidare tänka på hvad Petter hade att omförmäla.

»Jo, jag vet en hel hop, kapten, om jag bara tordes
fram med det. Men Lena har förbjudit mig att aldrig lägga
min näsa i det jag ej har med att göra. Det var ej längre
än se’n i går som hon sade: ’Du, Petter, pass på om det
icke blir ett par af din kapten och vår ros, som de kalla
henne, för mamsell Ella talar beständigt om kapten och har
ofta sagt, att det blifvit annat lif på Tistelön sedan han kom
hit.’»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free