Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Verkligen — att Lena kan vara så dum och prata
sådant lappri!»
»Lena är visst icke dum och pratar aldrig annat än det,
som är klokt!» inföll Petter litet stucken. »Det var i alla
fall icke hon, utan mamsell Gabriella, som hade sagt’et.»
Rosenberg rodnade starkt: en glad rörelse flög genom
hans hjerta, hvilket, nyss i strid med högmodet och kanske
förblindadt deraf, gjort Gabriella orätt. Han upptog från
bordet en karta och låtsade ifrigt sysselsätta sig med den,
för att komma Petter att tro det dennes prat icke blifvit
bemärkt.
Men Petter, som ej erhållit någon bestämdare
befallning att tiga, fortsatte under det han nedtog kaptenens nya
rock och började borsta: »Joho, så var det med den
saken! Lena vet nog hvad hon säger, hon, och jag tycker
mig se hvad mamsell Ella skall sörja då hon får höra talas
om resan. Ja, hon blir visst lika bedröfvad som hon var
den natten vi gingo här i ångsten, då kapten stod på
vraket. Jag önskade kapten sett henne då! Hon frågade efter
allt och gret i kapp med mig. Ja, jag tror nästan, att hon
var kär i kapten, innan hon såg’en, och nu.. . men det
anstår icke mig att tala om det kapten nog kan se sjelf.»
»Hör, Petter», sade Rosenberg med en ton af
stränghet, som erinrade om den gamla disciplinen, hvilken under
vinterhvilan kommit något ur bruk, »jag fruktar, att du blifvit
kollrig! IJhuru vi här lefva utom den vanliga
skeppsordningen, får du likväl icke glömma, att den funnits och vidare,
med Guds hjelp, kommer att existera.»
»Det vill säga, att jag skall ha styrmans dagg i
minnet?» yttrade Petter något nedstämd. Med skeppsordningen
förenade han alltid tanken på denna sin gamle bekante.
»Icke just det, min gosse... Men lika mycket, gå nu
din väg!»
Petter tog rocken och borsten och begaf sig ut.
Så snart han var borta, slängde Rosenberg kartan på
bordet och sig sjelf raklång på soffan. Han beherskades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
