Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu, i följd af det ljus Petters anspråkslösa anmärkningar
spridt öfver ett och annat, af ganska olika tankar mot dem,
som nyss plågat och retat honom. Gabriellas rörelse sågs
icke mera i falsk dag. Hon hade ej lemnat rummet för att
gifva honom en tillrättavisning, utan troligen derföre — det
var åtminstone en möjlighet — att smärtan öfver hans
bortresa (underrättelsen kom så oförmodadt) öfverraskat och
be-dröfvat henne... Ja, det kunde icke vara annorlunda. Den
unga, blyga flickans känslor hade ju strax förrådt sig vid
den första frågan om Birger kände beslutet. Hon hade gått
bort för att dölja sin rodnad, dölja sitt hjertas rörelse: hon
delade kanske de varma känslor, hvaraf han brann.
Då Rosenberg började göra slutsatser, gick det ganska
raskt att komma till resultat och denna gång till ett, hvilket
fylde hans hjerta med lika mycken sällhet som hans
huf-vud med bekymmer.
Att vara älskad, älskad 1 Rosenberg omsade ordet
flera gånger: det hade på hans läppar icke lidit af nyttjande
— nej, tvärtom var det helt nytt. Han hade aldrig förr
älskat och ej heller talt om att älska, sedan den tiden han
i grammatikan omtuggade detta verbum. Men hvilken
skil-nad att upprepa det för rektorn och att nu sakta hviska det
liksom det kunnat höras af henne, som han egnade sin dyrkan!
Men hur det var, började han slutligen finna sitt nya
tillstånd litet orimligt, ty oaktadt det klokaste och bästa hans
förnuft sade honom om omöjligheten att få ega Gabriella
eller för det närvarande ens eftersträfva det, ropade ändå
en röst oupphörligt inom honom: »Jag älskar henne!»
»Jag tror sjelfvaste hafsfrun sluppit lös — jag blir
tokig af den här leken!» utbrast han slutligen, sprang upp,
öppnade fönstret och lät den skarpa sjöluften blåsa på de
heta kinderna. »Se så, detta är skönt. Blir vattnet bara
öppet och jag får mig en skuta, farväl med grillerna! Jag
vet hvad jag vill, och i ledband vill jag icke gå, om det än
vore i kärlekens.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
