Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjuguförsta kapitlet.
Hon är så god: hon ömt och godt
Om alla menskor tror;
Men hennes hjerta klappar blott
Af kärlek för en mor.
J. 0. Wallin.
»Ess. .. dam... och tia! Fru syster stryker fem —
det är rätt artigt på en gång!» sade gubben Askenberg och
sköt kritbiten till fru Katrina, som med förnöjd och
triumferande blick tecknade en respektabel tvåa på den breda
bordskifvan.
»Fru syster har alldeles tagit min gamla tur ifrån mig!»
klagade löjtnant Per, då med den följande gifningen fru
Katrina var ute. »Jag förlorar nu hvarje spel, jag må beräkna
aldrig så väl.»
»Ah, ja», smålog gumman Amman, »på de fyra åren,
vi saknat gossen, har jag öfvat mig så flitigt, att jag nu, som
salig far alltid sade, då jag gjorde något rigtigt raskt, ’seglar
på bara skärpen.’»
»Och jag seglar snart i qvaf», yttrade löjtnanten med
en sakta rörelse på hufvudet. »Fru syster yngs upp för hvar
dag och ser, på min ära, raskare ut nu än för tio år sedan
— men gubben han går snart i vinterqvarter.»
»Bror, bror, gör mig ej den bedröfvelsen att nära
sådana tankar 1» sade gumman Amman, i det hon satte
snusdosan ifrån sig och med näsduken borttorkade en tår ur sitt
öga. »Vi båda ha tillsammans genomlefvat mången dag, så i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
