Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storm som solsken. Om bror, det Gud förbjude, skulle gå
bort före mig, blefve det en tomhet här, som ingenting mera
ersatte. Jag hoppas Herren nog är så nådig och icke
lem-nar mig alldeles ensam med mina balsaminer!»
»Och hvad skulle det bli af gamle Askenberg, om fru
syster ginge förut — hvem skulle vårda och hålla af honom,
som eger ingen här i lifvet? Nej, fru syster, den sorgen
känner jag, att Herren besparar mig, Mina krafter taga
omärkligt, men dock känbart af, minnet sviker, hufvudet är ofta
underligt: jag har blifvit gammal. I min ungdom och
mannaålder slet jag ej det bästa, och det kommer nu efter.» Han
visade på de af gikten svullnade fotterna, dem fru Katrina
inneslutit i stora ullsockar.
Gumman Arnman, som icke kunde dölja för sig sjelf att
hennes trogne vän, på ett år i synnerhet, allt för märkbart
tagit af att länge kupna fröjda henne med sin bepröfvade
vänskap, teg, smärtsamt öfverraskad att nästan för första gången
höra honom sjelf häntyda på sin bortgång.
»Finge jag bara än en gång se vår kära Arve»,
återtog löjtnant Per htet raskare, »så tror jag, att den glädjen
skulle blåsa upp lifsgnistan för en tid igen.»
»Tvifla ej på, att bror får det! Skrifver han icke, det
kära barnet,* att tullförvaltarn gifvit honom bestämdt löfte att
få resa hem denna sommar, och vi ha ju icke så många
månader dit; och sedan, vet bror, att om Mellberg här blir
transporterad, så kunna vi vara temligen säkra, att Arve får
tjensten. Bror mins ju hvad han skref derom sist.»
»Nej, det har jag förlorat ur minnet. Fru syster kunde
rätt åter läsa upp det för mig.»
Fru Katrina började söka i sin vida kjortelsäck, der
sonens sista bref alltid förvarades tills ett nytt kom. När detta
var brutet, lades det gamla till sina föregångare i lönlådan i
salig fars skrifpulpet, der de hvilade vid sidan af några lika
dyrbara minnen, sådana som silkesduken, den fru Katrina
bar, när Amman med sitt frieri öfverraskade henne vid
mjöl-siktningen, en silhuett af salig far och några främmande mynt,
Rosen pä Tistelön, I. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
