Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade nu med förändrad åsigt prisa skärgårdslifVet med dess
enkla, men trefliga och helsosamma förlustelser.
Vid återkomsten från deras ströftåg väntade fru
Katrina med en kraftfull anrättning. Annika bjöd på yppersta
kaffe, och gubben Askenberg trakterade med långa
sjöhistorier, hvilka Lars slukade nästan med lika god aptit som en
hummer, en vildand eller något dylikt af hans mest älskade
läckerheter. Kortligen: efter de första åtta dagarne fann
Lars, att man lefde rätt bra ute på det ensliga fiskläget,
och en resa till Marstrand, der han fick bese fästningen och
afhöra de mest underbara berättelser af fångame,
fullkomnade hans belåtenhet till högsta möjliga grad.
På hemvägen från Marstrandsfärden kände sig Arve
åter, och det ganska enträget, antastad af den lede
frestaren. Oupphörligt hvilade hans blick på de klippor, mellan
hvilka Tistelön låg inbäddad. Tillfället var gynsamt: det
skulle troligen icke mera erbjuda sig — och kunde han
icke så gerna begagna det som att låta det gå sig ur
händerna? Mor finge aldrig erfara det i sig sjelf så oskyldiga
besöket, ty nog kunde Lars tiga.
Arve hann ej längre i sin tankegång, förrän en känsla
af blygsel erinrade honom, att han genom denna handling
skulle gifva den åt hans vård anförtrodde gossen det sämsta
exempel. Lars hade ju af hört samtalet emellan honom och
modern och visste hur mycket fru Katrina skulle misstycka,
om Marstrandsresan gaf anledning till främjandet af en
förtrolighet, den hon så påtagligen ville afstyrka. Dessutom —
att bedja Lars tigal »Jag begriper icke», tänkte han och
kände sig dervid öfverraskad af en förtrytelse, som han förut
aldrig erfarit och hvars orsak han ej heller gjorde sig möda
att utreda, »hur mor, en så klok och förträfflig qvinna,
kan hysa sådana enfaldiga griller!» Emellertid gled båten
förbi den efterlängtade ön, och innan kort var det endast
yttersta spetsen af dess klippor, som skönjdes af Arves spa
nande ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
