Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den hederliga fru Arnman vetat huru det hängt på
ett hårstrå med hennes käre sons landning vid den
farliga Tistelön, följaktligen äfven med hans lydnad, då hade
hon säkerligen i en brinnande bön tackat Gud för det han
i Lars tillsändt henne ett slags skyddsengel. Gumman
Arnman trodde på aningar, och hon kunde icke få ur sitt
hufvud, att den stora afvoghet, den djupa ovilja, som hon emot
sitt bättre vetande närde mot Haraldssons, hade sin grund
i någon hemlig orsak, den hon ej ens för sig sjelf ville tyda.
Men att den fans, derom var hon lika säker som att hon
af allt hjerta fruktade, det hennes Arve skulle komma i
någon närmare beröring med de förhatliga menniskorna.
Ännu hade intet tillfälle yppat sig för Arve att tala
med sin mor om det förslag han gjort Josefina, men en
aftonstund, då Lars satt inne hos löjtnanten och spelade en
tolfva med denne, begagnade han sig af tillfället, skildrade
Josefinas värnlösa ställning med all den värma, som hans
hjerta mägtade gjuta i ord, och framkom sluligen med
underrättelsen, att han vågat gifva den olyckliga flickan hopp
att hos hans kära, goda mor finna en fristad.
»Bevara mig, barn, hvad tänker du på — hvad menar
du hon vunne vid att vara här? Och sedan, har du
besinnat om vi äro i tillfälle att göra en sådan gerning. Gud
vet, att jag undandrar mig ej, när jag förmår uträtta något
gudi behagligt, men i det här fallet tycker jag, att du
räknat på ungdomens vanliga sätt: ’Kommer dag, kommer rådl’
Det bär sig icke att låta förnuftet tiga och hjertat råda.»
»Vi äro ju icke så fattiga!» invände Arve, hvilken
denna gång föresatt sig att drifva sin önskan igenom.
»Dessutom, mor, är Josefina arbetsam som myran. Då mor icke
har något angeläget att ge henne göra, kan hon sy kläder
och bindmössor åt hela fisklägets hustrur och döttrar och
med inkomsten deraf kläda sig. När maten lagas åt tre,
räcker den nog till den fjerde. Josefina är hemma i konsten
att spara, och hvad hon fmner här kan kallas välstånd i
jemförelse med det, hvarvid hon är van.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
