Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter skulle få sin vilja fram. Utomdess var Gabriella med
för mycken kärlek fästad vid Erika att icke vara så upprigtig
som möjligt.
»Söta Erika», sade hon till denna, som hon träffade
ensam i handkammaren, »jag har kommit att tänka på
något, något, som så intagit mig, att jag denna gång icke vill
följa med på Larsmessefärden.»
»Hvad då, Ella lilla? Du har ju så innerligt gladt dig
deråt!» svarade Erika förundrad och lät skeden, hvarmed hon
höll på att skumma kaffegrädde, hvila mot fatet.
Då Erika afbröt ett göromål, blef hon verkligen förundrad.
»Jag har svårt att göra det rigtigt tydligt att säga det,
så, att du icke tror att det bara är en nyck. Alltsammans
kommer deraf, att Lena i går afton, då vi höllo på att plocka
fram mina kläder, sade: ’Kors hvad kapten skall bli glad
för det mamsell Ella kommer in och helsar på honom!’ Lena
menade visst icke ondt med det, tvärt om, men hon förstod
icke bättre, och så föll det mig med ens in, att Rosenberg
kunde tänka detsamma, och derföre...» Gabriellas
brinnande kinder förklarade det öfriga.
»Du får i detta fall alldeles följa din böjelse!» yttrade
Erika och återtog i allt lugn sitt husmoderliga bestyr. Hon
var på det hela belåten med att Gabriella, när väckelsen en
gång var gifven, föredrog att vara hemma; och sedan, ehuru
hon behöll det för sig sjelf, unnade Erika Rosenberg att få
sakna Gabriella.
»Och du misstycker icke, att jag blir hemma, söta Rika?»
»Visst icke! Jag tror till och med att det är rättast.»
Glad, nästan triumferande öfver att vara gillad af Erika,
hjelpte Gabriella raskt till att få de andra ut. Men knappt
voro de i båten, hvilken med fylda segel och frisk vind sköt
fram, innan hon erfor ångerns och missnöjets ledsamma
inflytande och började gråta.
Veckan, som var bestämd för Birgers och Erikas
frånvaro, gick med en enformighet, hvilken ofta föreföll Gabriella
dödande långsam, och hon blef ej litet glad, när slutligen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
