Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seglare, som passerade förbi Tistelön och der lade bi,
underrättade, att Birger skulle återkomma samma afton.
I hopp att få sigte på den efterlängtade båten, satt
Gabriella vid fönstret, sedan hon förgäfves ett par timmar spanat
bland klipporna. Men väntan blef henne för lång. Solen
hade redan neddalat på sin blå bädd, och nattens skuggor
svepte sin grå skymning omkring bergen. Klockan hade
slagit 12, hon led mot 1, och ännu satt Gabriella väntande
med hufvudet stödt mot handen.
Några sakta år tag hördes, och en liten farkost gled
intill bryggan. Det var Anton som återkom. Då han
varse-blef Gabriella i fönstret, gick han fram åt den sidan. »Du
kan gerna lägga dig, Ella», sade han, »vi få ingen båt hem
i natt! Det är en sådan stiltje, att en ej kan komma
någon väg.»
»Men hvad har du gjort ute så sent?» frågade Gabriella
och öppnade fönstret.
Anton log. Det var ett sorgligt leende. »Jag har varit
hemma hos mitt!» sade han och visade utåt sjön.
»Hör, vet du hvad», sade Gabriella och sträckte sitt
lilla hufvud långt ut genom fönstret, »jag skall säga dig
något! Necken bor icke i hafvet. Den tiden folket trodde, att
han verkligen fans, bodde han i strömmar och åar.»
»God natt, du!» Anton nickade och gick. Han ansåg
för öfverflödigt att ingå i några bevis om en sak, hvilken för
hans orediga sinne blifvit en verklig trosartikel, ehuru
stunder funnos, tillräckligt rediga att öfvertyga honom, att detta
slags galenskap snarare vore en envis villfarelse, en sådan som
vi benämna fix idé, än ett vansinne. Men i alla händelser
var Antons sinne ej egnadt att bestå en allvarlig kamp med
förnuftet. Han hade långa, ljusa mellantider, men själen
förföll åter i sitt. svaghetstillstånd, och i det förgallrade fangslet
sträfvade den förgäfves efter frihet.
Trött och litet harmsen, sökte Gabriella att i sömnen
glömma sin felslagna väntan. Och när det i daggryningen
blef lif på bryggan, väcktes hon väl och tänkte: »Nå, ändt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
