Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
draken måtte väl ej ha somnat heller och lemnat mig
ensam att slåss med korparne ... Petter!»
En lång yngling, i hvita segelduks-byxor, röd ylletröja
och med en kabelgams-ända surrad öfver ena axeln i stället
för hängslen, framträdde i ögonblicket och stannade på några
stegs afstånd, yttrande det vanliga: »Kapten!»
»Stoppa och tänd min pipa!*
»Aj, aj!» Dessa ord, hvilka skulle utmärka, att han
lystrat till och uppfattat befallningen, voro knappt uttalade,
förrän han genom en af dessa blixtsnälla rörelser, som
vanligen tillhöra de yngre sorgfria, lefnadsglada sjömännen, redan
befann sig halfvägs genom kappen... men ordet »Petter»
från kaptenens läppar kom honom att stanna.
»Langa hit boken med segelduks-permame, som ligger
på hyllan vid dörren, tänd sedan ett ljus och sätt bredvid
kompassen i nakterhuset, och lägg luckan på skylightet!»
»Aj, aj, kapten!»
Efter utfärdandet af dessa befallningar fortsatte kaptenen
sina vandringar på däcket, i det han med otålighet rökte
pipan, som ynglingen lemnat honom.
Vi behöfva icke presentera för läsaren en så gammal
bekantskap som kapten Rosenberg, men vi kunna deremot
berätta, att han, nyligen hemkommen från sin resa, en
långtur på Brasilien och Frankrike, hade en liten mystisk affär
för händer, hvarvid han väntade på benäget biträde af sin
blifvande svärfar, hvilken, såsom man vet, med lif och själ
tillgifven dylika förlustelser, lofvat en handräckning.
Emellertid drog det något ut på tiden med den
väntade signalen, och Rosenberg — hvilket var mindre att
undra på, då han ännu icke haft visitation — hade nära
mis-tat tålamodet, när han ändtligen bemärkte från land ett
matt fladdrande sken, som hastigt blossade upp, men åter
slocknade efter några minuters förlopp.
»Ah ha», sade kaptenen lifligt, lade pipan ifrån sig,
fattade den omnämda boken och skyndade till nakterhuset,
för att vid ljusskenet derifrån genomse åtskilliga anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
