Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid nalkades Haraldsson, den gamle öfvade räfven,
med fullkomlig likgiltighet de sökande. »Nå, finner herr
jaktlöjtnanten några fågelägg», frågade han.
»Sköt ni ert fisknöje, fader Haraldsson, och afbryt det
ej för min skull, ty jag vill helst på egen hand sköta
jagt-nöjet!» yttrade den unge tjenstemannen afvisande, men ej
ohöfligt, medan han fortsatte sitt göromål. .. Och nu klack
det i gubben, ty Arnman hade träffat rätta stenen, som höll
klippstycket fast, och lyckades med sin friska ungdomskraft
att till en del få den undan.
Hastigt satte Haraldson fingret till munnen och var nära
att gifva signalen, men hejdade sig vid en annan ljusare
tanke. Han steg utan krus fram till Amman, och då han
låtsade sig ifrigt hjelpa till, föll gubben omkull och slog i
fallet sönder lyktan med hufvudet. Ljuset slocknade, och
de befunno sig i fullkomligt mörker.
»Jesus, mitt beni» skrek Haraldsson! »Det är visst
afbrutet... Birger, Birger, hör du då icke?»
Birger, äfvensom Rosenberg, kom för att hjelpa upp
gubben, hvilken lät höra det ömkligaste jemrande, men
det lyckades icke. Birger lade sig alldeles ner för att
desto bättre undersöka skadan, och då han åter reste sig
upp, var stenen återlagd på sitt ställe och så säkert
inkilad, att det erfordrades stöfre krafter än jaktlöjtnantens
för att rycka den derifrån.
»Jag tycker plågorna ge sig något!» sade Haraldsson,
sedan Birger med en knuff i sidan underrättat honom att
allt var i sin gamla ordning. »Försök att leda mig till båten,
och förlåt mig i herrans namn, herr löjtnant — jag skall
ärligt betala lyktan ... Aj, din bjöm ... Sakta, säger jag .. .
jag kan icke stå på foten. Låt mig stödja mig på din arm,
Birger... Aj, aj ... nej, det är omöjligt. I måste bära
mig!»
Birger, som nu icke var säker huru han skulle anse
förhållandet, tog utan svårighet med hjelp af Rosenberg
gubben och bar honom ned i båten, der han lades så be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
