Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvämt som möjligt. Alla, utom Amman, samlade sig
omkring och beklagade den gamle mannen; men den förre
befalde sina jaktkarlar att lägga tullbåten närmare land,
under afvaktan på morgonen, då han vid den stora stenen
ärnade fortsätta sökandet.
Vid denna lugnt uttalade order tycktes smärtan i det
skadade benet förvrida Haraldssons. anletsdrag till ett
ohyggligt grinande. Men strax derpå, när jaktlöjtnanten vände
sig till Rosenberg med det höfliga förslag, som denne med
ett sötsurt leende antog, att i tulljakten tillbringa natten,
under hvilken ändå ingenting kunde uträttas, instälde sig
åter det hånande uttrycket; och då Rosenberg lutade sig
ned, för att fråga huru det var med honom, hviskade
Haraldsson hastigt: »Bry er icke om mig, jag är frisk som en
mört. Men hör hvad jag säger: var artig mot
jaktlöjtnanten! Drick några glas med honom, berätta alla de
skepparelögner, I känner, och håll honom vaken, så få karlarne
sofva, annars sätter han ut vakt. Och var för resten icke
orolig, utan skratta och var munter! Jag ansvarar — jag
lofvar ingenting i onödan — att i morgon skall ej så
mycket finnas qvar i hålorna, som den unge räfven kan få en
knapp i byxorna för. Gubben var honom för listig. Nå,
nå, han är bara nybegynnare än.,, God natt, herr måg!
Jag skall helsa flickungen.»
Haraldsson bad nu Birger ro sig hem, hvarmed denne
ock gick i befattning, sedan han först lemnat vinbuteljen och
ett krus bränvin till gamle Lutter samt gifvit och fått en
handtryckning af Rosenberg till tecken att de förstodo hvarandra.
»Natten är kylig — behagar kapten stiga om bord?»
Amman visade artigt vägen, och vår kaptens utseende, då
han inträdde i den lilla nätta ruffen, kunde ungefär liknas
vid råttans i fällan.
»Mårten», ropade jaktlöjtnanten, »laga att vi få varmt
vatten och glas och ...» Rösten bortdog under Mårtens flinka
igenslående af dörren.
Rosen på Tistelön. II.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
