- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
83

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det har jag likväl gjort», svarade hon, »men att
gifva och taga emot är icke alldeles det samma.»

»Nu förstår jag dig icke, söta Josefina! Mellan oss bör
det visst vara det samma. Icke kan det kosta på dig att
mottaga vår kärlek?» Hans ögon lyste af en så ovanlig eld,
att hon i sitt inre önskade, det någon måtte komma och
afbryta det plågsamma samtalet. Men ingen kom, ty fru
Katrina var i grannstugan och förband armen på en gosse,
som skadat sig, gubben Askenberg sof sin långa middagslur,
och Annika hade gått till sjön för att rensa fisk.

»Du svarar mig icke, snälla Josefina! Har du något
på hjertat, som plågar dig — du måtte väl aldrig vilja
lemna oss?»

»Jag vet icke! Kanske framdeles. .. icke nu for
ögonblicket.»

»Hvad kunde föranleda ett sådant beslut», frågade Arve
allvarsamt, »är du då verkligen missnöjd hos oss?»

»Nej, långt derifrån! Men du vet, att min bror skrifvit
mig till, att han skall gifta sig nästa år, och i ett senare
bref, hvarom jag ännu icke nämt, erbjuder han mig att då
flytta till honom.»

»Och detta ärnar du göra?» frågade Arve, starkt
rodnande.

»Hvarför skulle jag ligga dem till last, som icke
be-höfva mig, när jag kan vara nyttig hos andra?»

Arve steg upp och gick med stora steg fram och till
baka. Efter en stund stannade han framför Josefina, fattade
hennes hand och sade hastigt: »Om du håller af oss, om
du är öfvertygad, att vi mena dig väl, så tänk icke på det
du nu sade! Vi lefva här ett inskränkt, men i alla fall ett
vänligt och godt lif. Om du vore borta, tror jag icke, att
jag skulle trifvas hemma som jag nu gör, när tjensten
tillåter det. Gud vet, att jag håller så hjertligt af min mor,
som en son kan göra, men det är ändå mera roligt och
trefligt, när jag kommer hem och du gjort i ordning åt mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free