Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mor kan aldrig ställa det så som du, ty hon vill ingalunda
göra efter mitt, utan alltid efter salig fars hufvud.»
Ett knappt märkbart leende sväfvade öfver Josefinas
läppar. »Vi ha* ännu långt till nästa år», sade hon —
»jag tänker icke på det tills vidare.»
»Tack för det, söta Josefina... Vi ha just lagom fått
saken afgjord, ty jag iser mor komma der utför gatan. Jag
går nu upp en stund på min kammare och skrifver brefvet
till Lars.»
Och med några raska steg var Arve uppfor vindstrappan
och inne i sin lilla kammare, der han satte sig till
skrifbor-det, sammanvek ett papper och skar en penna. Men något
bref blef den gången icke skrifvet till Lars, ty de ord,
hvarmed han nedkluddade hela sidan, utgjorde endast tvenne
namn: Gabriella och Josefina. »Ja, Gabriella och Josefina»,
tänkte han, »de äro nu som dag och natt, sol och måne,
ros och lilja. De äro väl de olikaste varelser, som utgått
ur vår Herres hand, och det oaktadt äro de liksom
hopväxta i mitt sinne och mina tankar. Jag vet icke hvad
som går åt mig, att jag ej kan låta bli att tänka på dem,
åtminstone på Gabriella. Hon är ju en annans trolofvade,
men narrade hon mig icke ändå att låta flaggan styra falskt!
Jag styr väl slutligen åt häcklefjäil, hvad det lider .. . men
jag vill icke sätta min fot dit förrän i höst, då Rosenberg
återkommer.»
Han utsträckte härvid handen efter pipan och
tobaks-pungen och märkte då med en blandad känsla af missnöje
och välbehag, att den gamla gulbruna skinnpungen, som
hängt der efter salig far, lemnat rum för en ny och
vackrare, virkad af silke, med Arves namn i silfver.
»Här har Josefina åter varit framme!» tänkte han.
»Det är min namnsdag i dag. Hon har icke glömt det, ehuru
jag ofta nog glömmer henne .. . Stackars Josefina, hon skall
icke lemna oss, ty ingenstädes kan hon bli så afhållen som
här; och likväl vet Gud, att jag skulle vilja älska henne
ännu högre, så högt, att jag kunde be henne dela det bröd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
