Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
béiöfVa vi icke förrän i dagningen vara på utkik. Jag
an-svirar för, att det vi fiskar efter icke ska’ gå oss ur näfven.»
»Det är icke så säkert. Vi böra i alla fall hålla oss
uti!» Och med icke så liten ansträngning var beslutet taget...
jalten ilade förbi; Tistelön låg bakom.
Arve sökte att fästa ögonen på den af Josefina virkade
tolakspungen. Han stoppade sin pipa, men han höll , ej
ens så mycket som löftet att derunder tänka på den stackars
Josifina. Tyvärr hade han icke mer än en tanke, en känsla,
ett begrepp: rosen på Tistelön.
Och pipan röktes till slut, utan att han visste, att han
brutt sitt löfte....
Men Josefina röjde upp och städade som vanligt,"gned
fläctarne af gipsbilden, uppflyttade vaxstapeln och upplockade
de lösa papperslappame från golfvet. Derunder fick hon
ett stort fullklottradt papper i handen, väl ihopvridet, men
ej sönderrifvet. Det kunde ej vara några hemligheter —
hon vecklade upp det. Der stod nu hennes eget namn,
men icke ensamt: Gabriellas lästes tjugu gånger bredvid.
Josefina syntes icke särdeles betagen af förvåning. Hon
öåg ut som en person, hvilken hittar samma sak, som den
förut funnit. Långsamt ref hon bladet i fyra delar, lade det
i kakelugnen och lät det gå upp i rök.
Inga utrop, inga suckar, inga ack och inga ve hördes
från hennes läppar. Men då fru Katrina öppnade dörren
och litet förundrad frågade: »Hvad är det du osar med, barn?»
då rodnade Josefina och syntes förlägen.
Den stackars Josefina!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
