Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tog hennes begge händer och tryckte dem så
broderligen varmt.
Josefina rodnade litet och lösgjorde sina händer. »Det
är blott ett lappri!» sade hon blygt. »Men om du tycker
om det, så tala ej derom, det är så ledsamt.»
»Deri kan jag nog göra dig till viljes, emedan du vet,
att det icke heller är min sak att hålla tal. Men du kan
lita på, att jag skall föra din gåfva med mig öfverallt, och
hvar gång jag stoppar pipan, tänker jag på dig, du goda,
vänliga Josefina, som vill göra alla menniskor nöje, så långt
du förmår, och vår Herre har dertill gifvit dig stor förmåga.
Men nu får du vara snäll och ha besvär med att rusta mig
i ordning! Mårten har fått något i sigte, och jag vill ut, så
fort jag hinner bli klar.»
»Ännu i afton, menar du? Och du kom nyss hem!»
»Tjensten går framför allt, men när den är bestyrd,
kommer jag glad och nöjd tillbaka, och under tiden tänker
jag, som sagdt, på min snälla Josefina.»
»Skall du resa till Tistelön äfven denna gång?»
»Till Tistelön, hur så? Nej — hvarför frågar du det?»
»Det vill jag säga dig en annan gång!» sade Josefina;
men Arve varseblef, vid det hon hastigt lemnade rummet,
en skymt i hennes öga, hvilken slog honom häftigt som en
blixt.
»Jag dumhufvud!» mumlade han och gick, liksom litet
småförargad, tillbaka till sin kammare för att packa in sina
saker....
»Ska vi lägga till hos gamle lurifaxen på Tistelön, herr
löjtnant?» frågade Mårten, då de fingo sigte på den plats,
der kronans flagg flera gånger svajat sedan besöket förra
hösten.
Arve låtsade ej höra. Begäret att följa den gifna vinken
stridde med föresatsen att låta bli. Nu, mer än förut, var
han besluten att icke ge vika för sin svaghet.
»En mår som perla i guld der!» fortsatte Mårten,
hvilken hade ett godt öga till unga Lena. »Och se’n så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
