Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Årve, hvilken kände sitt samvete litet oroligt, då han
tänkte sig Josefina såsom Gabriellas tröstarinna, förebar, att
handelns tilltagande och de deraf ökade göromålen gjorde det
omöjligt för hans mor att undvara henne.
Erikas lyckönskan till den goda rörelsen uppfattades ej
af Arve, ty väl kända, men icke lätta, flygande steg som
vanligt hördes i trappan, och litet senare inträdde Gabriella.
»Nu vill jag se hvad Antons skarpsinnighet är värd!»
tänkte Erika och höll ögonen fastade på Gabriella, som ovanligt
blek och tyst gjorde en nigning för jaktlöjtnanten, hvilken å sin
sida icke heller var i stånd att framkomma med ett enda ord
om deltagande, beklagande eller dylikt.
Gabriella märkte genast något förstämdt hos honom,
något främmande både i hans utseende och sätt. »Är det ej
rigtigt bra?» frågade hon med en så innerlig blick, att Erika
ordentligt började frysa vid denna värma, hvilken i dag för
första gången förekom henne hafVa en annan betydelse än
den barnsligt öppna välvilja, som Gabriella visade alla
men-niskor.
»Jo, med mig är det visst bra», sade Amman,
bemödande sig att vinna nödvändig fattning, »men mamsell
Gabriella? ,
»Nu förstår jag», utbrast hon okonstladt och utan aning
huru nära hon vore sanningen, »löjtnanten är ledsen for
min skull, för det att jag sörjer?»
Ammans friska färg fick härvid en ytterligare
förhöjning. Han kunde ej hindra sig att se på den intagande
rosen, men, ack, hvad det gjorde honom ondt att se henne
så blek, så stilla, så sörjande! Erika hade rätt: hon bar
sorgen inom sig.
Gabriella satte sig bredvid Arve. Hon talade ej
mycket och allra minst om sina känslor och sin saknad: hon
nämde ej ens Rosenbergs namn. Men hon såg ofta oroligt
utåt sjön... Birger hemväntades hvarje stund.
Gubben Haraldssons inträde fördelade tankarne åt andra
håll. Han gjorde Arve flera frågor, hvilka förde dem in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
